blay

Bottenarkivet

The Sound of War in the Noise of Music

View Comments


Så var den färdig, min c-uppsats i Kulturvetenskap vid Malmö Högskola.

Uppsatsen är en spionthriller som följer elektronmusikens historia och tre av de krigsteknologier som format den. Parallellt med den löper historien om den moderna krigsföringen och flera likheter i informationshanteringen kan ses i fälten, som båda gått från skapande av information till bearbetande av den.

Vi får följa bandspelarens resa från krigsbyte till musikredskap i uppgift att bryta med det västerländska tonsystemet och skapa musik av dee reala oljuden. Uppsatsen fortsätter med synthesizern och vocoderns imaginära röster som i sin imitation av orkesterinstrument respektive mänsklig röst sågs som början till musikens död och möttes av rop om förbud. Man ska komma ihåg att detta var en period där teknologi mest förknippades med kalla kriget och befolkningskontroll.

Men sen hände något. Datorn gick från att symbolisera kalla beräkningar hos byråkratiska institutioner till att bli ett redskap för frihet och kreativitet. Vi får följa både den teknologiska och ideologiska sidan av denna utveckling. Men hur var det egentligen med dessa löften om frihet? Var de bara en del i marknadsföringen? Var i själva verket motkulturerna och LSD-sessionerna en del av samma utveckling som drev pentagon och långdistansmissiler?

Utan svar på den frågan står vi här idag med datorn som det självklara redskapet för elektronmusikern. Två inriktningar dominerar bland mjukvaran som används för att skapa musik. Å ena sidan flödesparadigmet. Händelsestyrt, icke-linjärt och matematiskt har det en särskild närhet till datorns innersta funktioner. Å andra sidan sequencerparadigmet som täcker skärmen med grafiska användargränssnitt med utseende och funktioner från gamla medier, allt från notbladet och bandspelaren till synthesizern och samplern. Med alla datorns oändliga möjligheter till musikskapande uppstår en skapandets kris där informationen måste göras hanterlig av dessa användargränssnitt. En liknande utveckling ser vi i den moderna krigsföringen när allting registreras i ljud, bild och position. Allt från den enskilde soldatens videokameror till satelliter pumpar information till kommandocentralen som måste göra den mänskligt tolkningsbar.

Men vilka är det egentligen som har makten i en sådan miljö? Den som sitter framför skärmen eller den som programmerat algoritmerna?

Ta även en extra till på min B-uppsats här. En diskursanalys över hur fildelningsdebatten styrs av mentala “bilder” tagna från gamla medielandskap.

Related posts:

  1. Sound Days
  2. Rapport från No Music Day
  3. My Music Collection – The World

Written by admin

January 16th, 2007 at 10:52 pm

Posted in LARGE

Tagged with , ,

  • http://fadetogrey.wordpress.com/2007/04/19/tva-recensioner/ Två recensioner « Fade to Grey

    [...] Marx och Freud. Nu är det alltså datornätverkens tur. Jag använde mig av de Landa i min C-uppsats om elektronmusiken. Han är aktuell med nya verk och förtjänar att uppmärksammas [...]

  • http://fadetogrey.wordpress.com/2008/02/24/musikens-besattande-av-kroppen/ Musikens besättande av kroppen « Fade to Grey

    [...] Så vad har musicerande för förhållande till den mänskliga kroppen. Vi kan med säkerhet säga att de inte har samma ursprung. Vi kan nog hävda att inte ens sång har hela sitt ursprung i kroppen. Alla instrument externaliserar ljudskapandet från kroppen, men ändå frikopplass de inte helt. Jag skulle påstå att det med de elektroniska instrumenten och inte minst med digitalt musikskapande att ett skifte har skett. Detta för att kroppens rörelser inte längre har en given inverkan på ljudet. Kanske skedde detta redan vid införandet av avancerade mekaniska instrument som flygeln. Men med en programmerbar synth som t.ex. Korgs MS-20 ligger lager efter lager av kretsar mellan kroppens kontakt med instrumentet och klangen. Samma tangenter som man naturligt förknippar med kontroll över tonhöjd och ljudstyrka kan genom att skifta en kabel styra exempelvis filterfrekvens eller vibrato. I en dators mjukvara är relationen mellan input och output helt och hållet upp till programmeraren. Detta behöver givetvis inte innebära att kroppens rörelser och ljudet karaktär skiljs helt som musklick- och tangentbordselektronika innebär. Tvärtom kan datorns kapacitet användas till att registrera kroppens rörelser med ej tidigare skådad precision, finkänslighet och variation. Alla kroppens utsända signaler – tryck, rörelse, ljud, värme, fuktighet, textur, ljusreflektion – kan användas för att styra karaktärer hos ljudet som skapas. [...]

  • Jonas

    C-uppsatslänken i inlägget du länkade till är död. Kan du inte lägga upp den igen? Jag vill hemskt gärna läsa den.

  • http://fadetogrey.wordpress.com/ fadetogrey
  • http://www.blay.se/2008/12/15/ungas-mediavanor/ Blay » Blog Archive » Ungas mediavanor

    [...] överges trots överlägsen lagringskapacitet och gränssnitt. Bristen på kommunikationskapacitet väger tyngre. Bort med svarta lådor, containrar. Istället [...]

blog comments powered by Disqus