blay

Bottenarkivet

Archive for October, 2008

Fattig kultursyn hos kulturbranschen

View Comments

Ett antal branschorganisationer inom kulturbranschen har idag skrivit en gemensam debattartikel i GP om fildelning. Förlaget är ett gammalt återanvänt förslag. Å ena sidan ska bredbandsabonenter ‘erbjudas’ att betala extra på abonnemanget för att få fildela fritt (oklart vad detta innebär…även att dela ut?), å andra sidan vill man se hårdare straff och åtgärder mot de som inte antar erbjudandet. Det här inlägget ska dock inte fokusera på förslaget.

Istället på den otroligt stela syn på kultur och på internet som visas upp i den här artikeln. Å ena sidan har vi en bransch som producerar kulturobjekt, å andra sidan internetleverantörerna som levererar dem. Dessa ska komma överens. Sen tar det slut. Men internet idag är ingen kanal, det är ett kommunikationsmedium. Det kopplar samman människor, information och objekt. Skapar nya sätt att använda och relatera till kultur.

Men detta är helt frånvarande i artikeln. Ingenting om hur social mjukvara kopplar samman människor kring vad som händer utanför nätet. Ingenting om att stödja den här innovationen. Ingenting om att något ens har skett och i accelererande takt hållet på att ske. Istället – branschen producerar, tar betalt för att distribuera information och sen konsumtion.

Därmed exkluderar man totalt det som gör nätet till vad det är, nämligen dess ändpunkter. Man ignorerar allt som  internet har gjort för att förändra hur vi relaterar till varandra, till information, till kultur och till omvärlden. Istället är det samma gamla massmedievisa som görs till universellt diagram för kulturproduktion. Branschen producerar och tar betalt för att leverera, denna gång bara genom en smidigare kanal. Internet ska formas efter gamla mediers logik. Tyvärr branschorganisationerna. Det går inte att komma med en “lösning” genom att koppla ihop producenter av kulturobjekt med en kanal för distribution. Nätverkets ändpunkter måste skapa lösningar. Det paket av ‘lösingar på fildelningsproblemet’ som föreslås från flera håll idag hindrar snarare skapandet av detta.

Ibland kommer man nära den inställning som Momus har till musiken som något som lever kvar, gör vad den ska, men knappast kommer komma med något överväldigande. När vad senaste gången musik eller film fick huvudet att flyga ut genom taket och benen skaka för att hela ens omvärld helt plötsligt framstod i en annan dager? Idag är det främst teknik som förändrar hela varat. På gott och ont.

Nåväl, egentligen är det inget att förvånas över att branschorganisationer försvarar det som varit i en övergångsperiod innan det tydligare framsträder vad som håller på att växa fram istället. Under tiden är uppgiften tredelad – Få dem att förstå att det inte är business-as-usual längre, förhindra att desperata åtgärder inte omöjliggör innovation och lyft fram, experimentera med och utforska nya sätt att relatera till teknologi, kultur, information och omvärld.

Written by admin

October 29th, 2008 at 11:24 am

Posted in LARGE

Tagged with

Fitbit

View Comments

Istället för att skriva långt om slemminarium i Göteborg fortsätter jag på spåret om panoptikon och panspektron som två komponenter i samma assemblage. Dagens objekt är något som kallas Fitbit och är en liten manick som du hela tiden bär med dig och som registrerar sömn, träning och annan hälsodata. Denna kan sedan koppla upp sig mot datorn och dina vänner som kan sätta upp gemensamma mål.

Här kan vi både se den panoptiska disciplineringen. Bara at tha Fitbitten (?) konstant närvarande kan få dig att sova bättre och tänka mer på hälsan, oavsett dess funktion. Alternativt bara bli stressad. Hursom så arbetar panoptikon på en symbolisk nivå. Ett symboliskt objekt verkar diskursivt på din subjektivitet med en föreställning om en möjlig verklig eller fiktiv konsekvens om disciplineringen inte skulle skötas.

Samtidigt skapar Fitbitten panspektrisk data. Det är en rörelsedetektor som mäter rörelse i ett tredimensionellt rum och sedan mer eller mindre korrekt översätter det till hälsodata.

The Tracker measures the intensity and duration of your physical activities, calories burned, steps taken, distance traveled, how long it took you to fall asleep, the number of times you woke up throughout the night and how long you were actually asleep vs just lying in bed.

Fitbitten vet alltså mer om dig än du vet om dig själv. För att förstå panspektronismen måste vi dock veta vad datan kopplar upp sig mot. Dels finns en feedback tillbaka till dig då man kan se sin egen data. Dessutom kopplar den sig till vänner som kan se varandras data och mäta dem.

Vad kan hända med kroppsdata egentligen? Vilken funktion har den? Vad kan man använda den till? Kan kroppsdata bli affektiv på ett annat sätt än att man genom den kan tala om kroppen? Vilken gemenskap skapar ett slags flickr-community kring kroppsdata?

Written by admin

October 19th, 2008 at 4:04 pm

Posted in LARGE

Ny amerikansk rapport: Data mining suger

View Comments

…lyder rubriken på boingboing om den amerikanska rapporten om data minging från National Research Council som brukar utöva stort inflytande. Rapporten – “Protecting Individual Privacy in the Struggle Against Terrorist” -  kommer fram till att:

automated identification of terrorists through data mining or any other mechanism “is neither feasible as an objective nor desirable as a goal of technology development efforts.” Inevitable false positives will result in “ordinary, law-abiding citizens and businesses” being incorrectly flagged as suspects.

Cnet skriver också om rapporten och tar upp incidenter i stil med borgmästaren-som-fick-besök-av-en-insatsstyrka-som-sköt-ihjäl-hans-hundar-för-de-trodde-han-var-involverad-i-droghandel.

Rapporten anmärker också hur frestande det kan vara för federala myndigheter att generera databaser från digitala spår när amerikaner “[is] using everything from VoIP phones to Facebook to RFID tags in automobiles”. De gör också skillnad på subjekt-baserad data mining – att utgå från en individ och leta efter associationer och mönster-baserad data mining – att leta efter mönster i generell data. “If it were possible to automatically find the digital tracks of terrorists and automatically monitor only the communications of terrorists, public policy choices in this domain would be much simpler. But it is not possible to do so.”

I CNets rapportering nämns ett antal kriterier som bör uppfyllas för alla informationsbaserade anti-terrorist-projekt. Bland annat att de “should be subjected to robust, independent oversight of the operations of that program, a part of which would entail a practice of using the same data mining technologies to “mine the miners and track the trackers.”".

Mine the miners and track the trackers! Kommer kontrollinstanserna för FRA syssla med avancerad data minig?

Written by admin

October 8th, 2008 at 11:08 am

Posted in LARGE

Tagged with

Sociala objekt, nodal points och panspektronism

View Comments

People don’t connect with each other.
They connect through a shared object.

/Jyri Engeström, Jaiku/Google

Som jag tidigare utlovade kommer ett referat från Jyri Engeströms föredrag på reboot tidigare i år. Han tar egentligen upp vad han redan pratat om i några år kring idén om sociala objekt. Det som är intressant med Jyri är dels att han kombinerar bra samhällsvetenskap med social mjukvara på ett uttalat sätt och dels att han nyligen blivit uppköpt av Google och därför fått tillgång till en hel del data och verktyg.

Jyri refererar uttryckligen till Latour under föredraget och hans tankar om sociala objekt resonerar fint med Latours tingpolitik. Latour skiljer på matters-of-fact och matters-of-concern som relateras till den dubbla betydelsen hos ordet ting. Alltså dels som sak, fakta och dels som församling, storting, tingsrätt. Vi kan benämna dem ‘ting’ och ‘Ting’. Bra webbtjänster, enligt Jyri, tillåter användarna att skapa sociala objekt som bidrar med värde, m.a.o. tillåter dem att skapa Ting och bli belönade för det en slags omvänd panspektrisk övervakning där nya Ting per default är misstänkta. En panspektronism som multiplicerar kopplingar, placerar och arrangerar objekt och plattformar istället för att klippa av och förstöra sammanslutningar alltså.

Att lägga till nya objekt lägger till värde, bidrar till gemenskapen. Ny teknologi tillåter nya ting att bli sociala objekt. Sammanföringen av olika teknologier (Exempelvis internet med geo-data och/eller RFID) öppnar vidsträckta territorier av outforskade möjligheter. Jämför vetenskapliga instrument som mikroskop och röntgen och hur de förvandlar nya aspekter av verkligheten till potentiella Ting.

Utgångspunkten för sociala objekt på webben är såklart att handlingar (actions, inverkan, skillnader) lämnar spår på webben – några inmatade, andra auto-genererade. Jyri använder sig av begreppet Social perifer vision (synförmåga) – förmågan att kunna se vad som händer härnäst (synsk förmåga), innan det har hänt. Detta är en förmåga innehas av eller levereras till en användare men möjliggörs av mönsterigenkänning (pattern recognition) hos mjukvaran. Den sociala perifera synförmågan möjliggör en aktör att koordinera sitt livsflöde (lifestream) – att kalibrera ens aktivitet till hänsyn för var, när och hur en viss handling/inverkan kommer att ske (be performed). Detta kommer dock inte att vara en definitiv förutsägelse, så responsen på förutsägelsen måste vara en mjuk och diffus kalibrering.

Är man inte uppmärksam på vad andras intentioner är kan man inte göra upp planer, inte bygga momentum för en handling, vilket måste göras eftersom alla handlingar är assemblage som måste mobiliseras till handling. Man måste veta att det blir fest på kvällen redan på dagen så man hinner gå till systemet, ta en powernap, duscha, klä på sig och ringa sina vänner.

Jyri föreställer sig en fysisk värld där vi har lika stor social perifer information som i ett spel som World of Warcraft. Han tar också upp exemplet med kartan från Harry Potter som tillåter honom att i realtid se, på den fysiska kartan, var folk på hans skola går omkring. Detta exempel får mig att undra om inte Jyris koncept med social perifer vision är allt för panoptiskt – för baserat på att se vad folk gör. Hans egen sociala mjukvara Jaiku är till exempel baserat på att få information om sina vänner närvaro (presence). Men panspektronism behöver mer än så. En panspektronisk version av Harry Potters karta skulle också visa spåren från aktörernas sammankopplingar och kommunikation. Harry Potter skulle då inte bara kunna se var folk rör sig utan även upptäcka mönster i vem som kopplar samman med vem (även om inte kommunikationens innehåll). Med dessa sociogram skulle Harry Potter enkelt kunna avslöja sammansvärjningen på skolan och filmen kunde ha slutat mycket tidigare!

Detta betyder dock inte att Jaiku inte är en panspektisk teknologi, för det är den. Den typen av spår är också närvarande för inte bara ser man sina vänners uppdateringar och feeds utan man har även möjligheten att kommentera på dem och se trådar som ens vänner har kommenterat i. Detta tillåter dig att, utan mer sofistikerad utrustning för ‘data mining’ än din hjärna, återskapa sociogram över dina vänners vänner. Men den här panspektriska datan är inte det sociala objekt som Jaiku är desingat kring. Istället är det närvaro-uppdateringarna vilka i sig inte har så intressanta innehåll. Kanske bygger panoptikon och panspektron på ett mycket närmare förhållande än man kan tro. I panspektriska teknologier finns också panoptiska mekanismer närvarande.

Jaiku är en användbar mjukvara i all sin enkelhet (The IRC of Web 2.0…) som ligger mig varmt om hjärtat, men nästa generations mjukvara behöver finna nya sociala objekt som kretsar kring panspektrisk data. Jyri snuddar vid den tanken när han i presentationen jämför vad hans team gjorde på Jaiku med radioamatörer (signalspaning med andra ord), men att det Google han nu är anställd vid snarast liknas vid Arebico-obseratoriet – världens största och mest känsliga radioteleskop. En steg i den riktningen är news-feeden i nya Facebook som även inkluderar kommentarer på statusuppdateringarna. Just för att de till sitt innehåll tenderar att vara så meningslösa för alla utom de närmaste bekanta kan man lätt se vilka sociala relationer som är mest aktiva genom att studera vilka som kommenterar på vilkas statusuppdateringar.

Han och börjat tänka om kring information på grund av detta och säger: On this scale, he says, it’s all about pattern recognition. Här kommer hans begrepp nodpunkter (nodal points) in. En nodpunkt är den kritiska punkt där en uppdatering är relevant information för en viss användare. Det fungerar ungefär som vanligt sök, men instället för inmatade förfrågningar så skickas konstant förfrågningar till databasen baserat på kontextuell och social data som den specifike användaren och/eller användarens digitala mojänger vet om sig själva. Kontant förfrågan och modulering får konstanta svar och resultat baserat på de personer och den information som är relevant i den nuvarande tidsrymden.

Så, frågar sig Jyri: Vad är relevant? Vad bör jag vara uppmärksam på som händer runt om mig? Vad hände precis nu som kan vara relevant för någon i nätverket och hur levereras den informationen i rätt tid i rätt format?
Upptäckande blir socialt – Discovery is becoming social. Detta betyder slutet för sök – att skicka förfrågningar till en kontextlös databas med lagrad information, slutet för butikskonceptet för information. Istället handlar det som social och fysisk närhet (grannskap).

Kuriosa: Jyri är son till Yrjö Engeström, akademiker inom fältet ‘Activity Theory vid universitetet i Helsingfors./Kuriosa

Written by admin

October 6th, 2008 at 3:42 pm

Posted in LARGE

Tagged with ,

Foreclosure Alley

View Comments

Socal Connected rapporterar om hem som övergivits efter att banken tagit över dem i amerikanska västkusten.

Written by admin

October 2nd, 2008 at 3:56 pm

Posted in Medium

Tagged with

Maktbasen – Norsk sociogram

View Comments

Från NRK kommer maktbasen – sociogram över norska politikers företagsintressen. Föredömligt ur panspektrisk synvinkel, men också ett bra exempel på hur en etablerad medieaktör kan använda sina resurser till att göra något kring data som även andra kan ha nytta av.

Written by admin

October 1st, 2008 at 11:28 pm

Posted in Medium

Tagged with

Panspektronism skapar inte subjektiviteter

View Comments

Panspektronism skapar inte subjektiviteter. Vi får inte panspektronismen som ett _övergripande_ paradigm som styr vad som är under det. Vetskapen om panspektron kan skapa subjektiviteter, men då måste det vara närvarande (exempelvis genom undersökningar).

Panoptikon skapar subjektiviteter just för att det är närvarande, exempelvis i form av vakttornet i fängelset eller en fartkamera på motorvägen. Men panspektron jobbar inte med synlighet utan i det dolda, inte med att visa upp sin makt utan med ingripanden, modulationer. Så frågan är om det är fel väg att gå att hitta panspektronismens fara just i de subjektiviteter som skapas. Frågan är till och med om det inte är kontraproduktivt att försöka göra panspektronismen närvarande eftersom det kan avskräcka från att koppla upp sig mot dess assemblage.

Missförstå mig rätt här. Ett exempel: Facebook är en panspektrisk teknologi med tvivelaktig dataintegritet. Vi vet rätt lite om var och hur datan som produceras där analyseras. I Facebookpopularitetens barndom kom det varningar och videos om den här situationen. Många ville inte använda Facebook just därför. Samma inställning har många (tyskar?) till googles produkter (framförallt gmail).

Men samtidigt är det tydligt att det krävs ett affirmativt förhållningssätt till sådan teknologier, kanske till och med överaffirmativt. Den spottstyver av den panspektriska datan som vi användare kan laborera med har varit oerhört betydelsefull, och många produktiva kopplingar har gjorts via events, väggar och kommentarer just för att så många anammat Facebook. Samtidigt ger agerande på Facebook en föraning om vilka beteenden panspektriska subjekt avhåller sig ifrån. Att avtagga sig på bilder är valigt exempelvis, vilka andra negeringar finns?

Förhoppningsvis kan överaffirmerandet leda till ett begär efter mer omfattande panspektronism och open source-varianter som tillåter fler kopplingar kommer växa fram. Vi måste därför inte bara kritisera FRA utan även säga att vi vill bygga vårt eget FRA! Vi vill lämna spår, vi vill att de ska plockas upp, bli panspektrifierade. Kopimi!

Så, hur kan vi både affirmera affirmationen av panspektronism och negera FRA? Handlar det om tillgång, läs- och skrivmöjlighet?

Written by admin

October 1st, 2008 at 7:20 pm

Posted in LARGE

Tagged with

Google 2001 search

View Comments

Sök i Googles index från 2001. MYCKET intressant att se hur begrepp som vi tar för givet idag saknade träffar då eller hade en helt annan betydelse. Testa t.ex. att söka på fildelning eller War on Terror. Diskursanalys!

Written by admin

October 1st, 2008 at 1:44 am

Posted in Medium

Tagged with ,

Wayne Gretzky som signalspanare

View Comments

Kollade på Jyri Engeströms (Jaiku, numera också Google) föredrag från Reboot i år på video (som jag bara hann med slutet av på plats). Alltid fascinerande denne Jyri (avslöjar sig som Latour-läsare) och det finns anledning att återvända med en resumé av föredraget snart.

Men nu ska det istället handla om sport och signalspaning! Jüri tar upp ett citat som tillskrivs Wayne Gretzky och lyder:

A good hockey player plays where the puck is. A great hockey player plays where the puck is going to be.

Alltså, en bra hockeyspelare förlitar sig på ett panoptiskt seende, medan en utmärkt spelare söker mönster och föregår puckens bana – panspektronism.

När jag försökte hitta ursprunget till citatet snubblade jag över ett mycket intressant blogginlägg från företaget Anecdote (“Anecdote is the leading business narrative services firm in Australia”…) som kritiserar Gretzkys citat utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv. Först identifieras det korrekt som signalspaning:

There is an underlying assumption contained in this quote: we can predict an outcome (where the puck is going to be) based on the detection of weak signals (where the puck is and what is happening at the time).

Författaren lutar sig mot sina kunskaper om basket för att istället för denna säkerhet i bedömningen föreslå en sannolikhetsbedömning och sedan positionera sig utifrån detta:

When getting yourself free in basketball, say on a fast break, the good player creates a range of possibilities rather than running to a single point where they think the basketball is going to be. They help create a pattern which takes account of the weak signal but creating possibilities which are resilient to a range of outcomes.

Istället för att identifiera var en handling kommer ske och ingripa där används signalspaningen för att kalibrera sin position och rörelse för att täcka ett spektrum av möjliga utfall. Så här kan man också förstå FRA. Att deras signalspaning inte bara syftar på att hitta konkreta hot att ingripa mot utan att kalibrera sina “kunders” positioner efter vilka utfall som bedöms som sannolika. Sådan kalibrering vill vi civilsociologer också uppnå!

I kommentarerna till inlägget kopplas detta till informationshantering. Mera basket (min sport förövrigt…):

The idea of weak-signals brings to mind information processing, but also stronger links (in social network theory) to Jackson’s use of the triangle offense – we can see the puck/ball, but the changing space between the fast moving players can instill confusion, through information overload, too much complexity for an individual opponent to absorb.

Jackson som åsyftas är Phil Jackson, coach för Chicago Bulls under Jordans och Pippens tid, numera coach för Los Angeles Lakers. Han blev känd för sitt zen-inspirerade triangel-anfall – en uppsättning enkla rörelsemönster, positioner och möjliga passningsvägar som upprepades och förändrades hastigt vilket skapade en komplexitet för signalspanaren som skulle bedöma var bollen skulle gå härnäst, men enkelhet hos assemblaget som utförde anfallet (när de väl tagit sig över en rätt brant subjektivieringsprocess).

I en annan kommentar får vi verkligen en inblick i Gretzkys panspektriska studie av hockey. Från hans far kommer rådet: Follow the actors!

Gretzky’s quote, “I skate to where the puck is going to be, not to where it has been.” is a quote that refers how he studied the game when he was growing up as a kid. His father, Walter Gretzky, used to make Wayne draw a picture of a rink on a sheet of paper and follow the puck with a pen on that sheet of paper with the rink on it. After every period he’d look at the sheet of paper to see what areas of the rink were the darkest. This is what he refers to when he talks about being able to “predict” where the puck is going to go next.

Written by admin

October 1st, 2008 at 1:32 am

Posted in LARGE

Tagged with