blay

Bottenarkivet

Utdrag om tågstation och flygplats

View Comments

Utdrag från paper i sociologi om skillnaden mellan tågstationer och flygplatser.

Ett utmärkt sätt att illustrera skillnaderna mellan disciplin och kontroll är att jämföra tågstationen med flygplatsen. Tågstationen är disciplinär. Den hanterar folkmassor. Får in dem i fållor, ser till att inga tumult uppstår. Detta är anledningen till att tågstationen har så svårt att hantera terrorism. Den uppstår som en enskild handling, inte ett linjärt, successivt utvecklande av en dispyt till ett tumult. Istället är det en icke-linjär, exponentiell utveckling med bara få tecken som signalerar att något håller på att hända.

Tåget opererar också i ett räfflat rum. Det åker på räls och kan inte byta färdriktning hur som helst. Den förbinder vissa platser med vissa andra. Flyget däremot arbetar i ett slätt rum och kan därför kapas och styras om. Från en flygplats kan man flyga till vilken annan plats som helst. Den är inte en station, en passage i ett organiserat system, utan en multi-funktionell plats fylld av potentialiteter. Flygrutter organiseras istället med vissa protokoll snarare än med infrastruktur. Flygplan flyger i vissa standardiserade flygkorridorer. Detta gör det dels möjligt att hantera komplexiteten i flygsystemet genom att stratifiera luftrummet, men å andra sidan öppnar det också för felprogrammering av dessa flygkorridorer vilket gör att två ensamma flygplan kan kollidera mitt i det tomma luftrummet. Tidigare använde man sig istället av The Big Sky Theory som helt enkelt förlitade sig på luftrummets volym och den låga sannolikheten att två plan skulle korsa varandras väg på samma höjd vid samma tidpunkt. Men idag har vi inte råd att förlita oss på en sådan kosmisk slump.

På flygplatsen har vi inte att göra med folkmassor som på tågstationen. Istället är varje person kodad, har en specifik adress, en flight, en gate, en viss bagagevikt och till här ett visst incheckat bagage som ska matchas med pasagerarens destination. Resenären registreras vid passerandet av vissa kontroller där man går igenom scanners, kollas mot spärrlistor, röntgas. Varje passagerare är en divid. En uppstyckad kropp som utsöndrar viss data vilket aktiverar olika algoritmer i databaser. På ett sätt är flygplatsen en intensifiering och komplexifiering av tågstationens struktur, men i och med datoriseringen och kodningen av varje person får vi också en kvalitativ skillnad. Den data som tågstationen använder sig av är klassisk durkheims statistik; antal resenärer, antal biljetter sålda, antal avgångar, förseningar. Flygplatsen däremot är Tardeiansk. Den följer varje enskild passagerare genom flygplatsen. Den vet exakt var, när och hur en person befinner sig. Den kan sortera och filtrera ut vissa individer och föremål. På tågstationen har endast det mänskliga ögat och en hunds luktsinne möjlighet att upptäcka vilka personer och föremål som transporteras genom systemet. På flygplatsen är det istället det algoritmiska och digitaliserade seendet som dominerar.

Tågolyckas uppfattas också analogt. Från små signalfel som försenar tågen gradvis intensifierat till den stora katastrofen. flyget däremot uppfattas som binärt – antingen går resan felfritt eller så utbryter panik vid minsta oväntade ljud. Detta oavsett statistisk sannolikhet att överleva den ena eller andra olyckan eller flygplans förmåga att flyga med en motor.

Related posts:

  1. Utdrag ur kalendern

Written by admin

November 16th, 2008 at 9:32 pm

Posted in LARGE

Tagged with

  • http://christopherkullenberg.se ChrisK

    Oerhört intressant! Flyget är ju dessutom panspektriskt i långt större utsträckning. Dock börjar ju SJ vilja ha personliga biljetter, allt mer bokas via nätet och konduktörerna har börjat med handdatum för att hålla reda på passagerarna.

    Dock mycket intressant om navigeringen. Har jag inte tänkt på tidigare. Det finns ju dessutom hos flyget ett fylogenetiskt arv från sjöfarten, som också opererade till en början i ett slätt rum men som genom kompassen, bäringen och kartan kunde räffla det. Det är ingen slump att man jobbar fot och knop även i luften.

  • monki

    Ah, sjöfarten glömde jag bort. Där har vi också skillnaden i hur flyg kapas inifrån (svårt att borda flygplan pirat-stylee) och fartyg utifrån och vilka olika säkerhetsrutiner det kräver.

  • http://www.isk-gbg.org/99our68 Kalle P

    Monki: Hur är det nu – jobbar du CCC och nyår i Berlin?

  • monki

    Inte helt omöjligt faktiskt. I varje fall inte nyår i Berlin. Årets CCC har jag inte kollat in ännu.

  • http://www.mothugg.se/2008/11/18/blay-%c2%bb-blog-archive-%c2%bb-utdrag-om-tagstation-och-flygplats/ Blay » Blog Archive » Utdrag om tågstation och flygplats | Mothugg

    [...] Blay använder järnvägsstationen och flygplatsen för att visa på skillnaden mellan disciplin och kontroll, vilket får oss att tänka på ett gammalt inlägg där vi upphöjde järnvägsstationer över flygplatser. Tågstationen är disciplinär. Den hanterar folkmassor. Får in dem i fållor, ser till att inga tumult uppstår. Detta är anledningen till att tågstationen har så svårt att hantera terrorism. Den uppstår som en enskild handling, inte ett linjärt, successivt utvecklande av en dispyt till ett tumult. Istället är det en icke-linjär, exponentiell utveckling med bara få tecken som signalerar att något håller på att hända. [...]

  • http://christopherkullenberg.se/?p=347 Intensifier » Transaktioner om smittor, fyla och diagram: Infrastruktur, mekanosfär och estetik.

    [...] Copyriot-Rasmus och Blay-Magnus skriver intressant om smittontologi, teater, flygplatser och tågstationer – kort sagt om den [...]

  • http://perherngren.blogspot.com/ Per Herngren

    Väldigt intressant! Jag håller med om mycket av analysen. Men jag skulle vilja ompröva slutsatserna och åtskillnaden.

    Jag försöker hitta sätt att undvika dualismen det ena eller det andra, före och efter, gamla och nya. Så jag gör ett försök att se komplexitet och både med hjälp av din analys:

    Tågstationer innehåller inte så många panoptiska övervakningskameror men det dyker alltid upp någon biljett kontrollant som tittar ut på perrongen och ser att allt fungerar. Jag vet inte om hon fungerar panoptiskt, eftersom jag inte känner mig övervakad.

    Annars bygger tåget mycket på gamla kontroll-tekniker inte så mycket på panoptiskt seende. Då var det biljett-kontroll! Och personalen kontrollerar dörrar, toaletten, räknar om det kommit nya, etc.

    Att saker kontrolleras snarare än övervakas på tåget/stationen gör att man slappnar av. Undantag är kontrollen vid gränsen då man väcks och ska stå där i kalsongerna och visa upp sin packning.

    Flyget har panspectriska datorsystem som kan följa och koppla ihop saker.

    Men för mig som reser är flyget snarare panoptiskt och disciplinerande:

    Övervakningskameror överallt. Vakter som blänger. Röntgen som stirrar på mitt handbagage. All denna panoptiska övervakning gör att jag disciplinerar mig mycket mer på flygplatsen än på en tågstation.

    Det är dock inte en produktiv disciplin som i Foucaults panoptikon. Jag är mer kreativ på tåg än på flygplatser. Jag slappnar inte riktigt av på flygplatsen förrän Fasten seatbelt (kommer inte ens ihåg om det är så det heter) slutar lysa.

  • http://perherngren.blogspot.com/ Per Herngren

    Det ska vara “både och”: Så jag gör ett försök att se komplexitet och både och, med …

  • monki

    Per: Bra! Dualismer kan fungera som metod, men sen måste de monteras ned.

    Det är möjligt att panoptikon inte är så närvarande på (i varje fall mindre) tågstationer. Kanske får vi ta ett annat tågexempel – tunnelbanan – för att verkligen hitta den.

    Håller med om flygplatsen och panoptikon. Som jag skrivit nångång tidigare (fast inte hittar nu) kan man dels se panspektron som en intensifiering av panoptikon (som du beskriver på flygplatsen) samtidigt som det i och med “data mining” är en helt ny form av kontroll.

  • http://perherngren.blogspot.com/ Per Herngren

    Tack för att du bejakade mina funderingar (vilket givetvis inte ska blandas ihop med att hålla med helt).

    Min analys (med hjälp av din) är inspirerat av mitt försök att se hur panoptikon ökat de senaste åren. Och att andra makttekniker förändras och parallellt utvecklas, kopplas och förstärker eller undergräver varandra.

    Det är ett försök att kritisera Foucaults tanke att det någonsin har funnits något som skulle kunna kallas för disciplinärt samhälle, eller att detta samhälle skulle ersättas av vad Foucault, Deleuze och DeLanda kallar kontrollsamhälle.

    Precis som du skriver om data mining så sker det en intressant utveckling av nya kontroll-tekniker genom sociogram (social nätverksanalys) samt genom data-mining.

    Men det verkar som även flera av de gamla kontroll-teknikerna utvecklas och ska stärkas de närmaste åren. En vän i Deleuze seminariet ödslar tid på att rätta tentor (kontroll-teknik), och berättar att det ska bli ännu striktare med prov och tentor på Europas universitet. Biljett-kontroller på spårvägen ökade nyligen i Göteborg, ev gick det ner igen under hösten.

    Även disciplinära tekniker ökar: 75 procent av Englands och USAs investeringar i brottsförebyggande går in uppsättandet av övervakningskameror. Bara ett fåtal av dessa är ihopkopplade med system för data-mining, eller igenkänning. De överlägset flesta är trygghets-kameror alltså panoptikon-kameror som ska få oss själv-kontrollerande. (Campus, bostadsområden, parkeringar, varuhus)

  • http://www.mothugg.se/2010/10/15/post-human-rights/ Post human rights | Mothugg

    [...] För att tydliggöra kontrasten mellan övervakningslogikerna plockar Chris K och Kalle P upp Delandas distinktion mellan panoptikon och panspektron, medan Monki låter järnvägsstationen och flygplatsen illustrera skillnaden. [...]

blog comments powered by Disqus