blay

Bottenarkivet

Archive for January, 2009

Transmediale: Paneldebatt

View Comments

Direkt efter Piratbyråns föredrag följde en paneldebatt. Här kan man se vilka som deltog och temat var Unofficial channels – How is guerilla media is revitilising music. På pappret en  tråkig utgångspunkt alldeles för fokuserad på distribution och för lite på hur information ges mening och visst förekom det diskussioner kring mainstream och independent som jag trodde var lämnade för länge sen. Bland annat gick det upp för mig att hela tänket med att framhålla oberoende skivbolag som goda och majorbolag som onda riskerar att skapa väldigt reaktionära positioner. Till exempel ondgjordes det av några panelmedlemmar över att mjukvara som Final Scratch möjliggör för vem som helst att DJa med mp3or. Mp3 med 384kbps-kodning var ett hot! Detta slog mot de oberoende skivbolagen som levde på att sälja vinyler till DJs. Och vi vill inte att de ska drabbas, eller…?

Själv försökte jag trycka på att mainstream/independet bara är meningsfullt att tala om som strukturella skillnader. Till exempel var det meningsfullt en gång när det verkligen handlade om två helt olika nätverk och resurser för distribution, men inte en meningsfull distinktion när det gäller stil eller popularitet på musik. Finns det någonstans vi i dag bör tala om strukturella skillnader är det istället i fråga om fysiska utrymmen för upplevelser av musik och de regleringar, kostnader och pengaflöden som är förknippade med dem. Final Scratch, fildelning och vem-som-helst-är-DJ är bara ytterligare anledningar att fokusera på dessa utrymmen istället för distributionens ekonomi.

Fascinerade berättelser kom däremot från Lukatoyboy från Serbien som bland annat drivit en piratskivbutik i Belgrad ända tills de fick anti-piratlagar som efterlevdes för första gången i början av 2000-talet och numera gör elektronmusikworkshops för barn. Mest fascinerande var historien om att Milošević själv var pirat. De kvällar när stora demonstrationer mot honom skulle anordnas såg han till att sända den senaste Hollywood-filmen på TV för att så många som möjligt skulle stanna hemma för den istället för att gå ut och protestera. Såklart helt utan licensering och ofta innan filmerna ens gått upp på bio. Här har vi content-industri i sitt esse! Precis såhär måste alla content-baserade ”lösningar” för digital musik bedömas. På grundval av deras praktiska effekter, inte vilken tillgång till vilket innehåll de ger. Märk väl att Milošević inte sände någon ideologisk propagandafilm. Nej, det funkade kanske för Hitler, men på 90-talet skulle ingen stannat inne för något sådant. Det var en ren social kontroll genom fastlåsning vid TV-mediet. En kritisk läsning av det måste lägga sig på den materiella, mediala nivån och inte vara en kritisk granskning av ideologiskt innehåll.

På samma sätt måste tillgång till digital musik bedömas. Vilka inlåsningar skapar den, till vilka blir man beroende? Vilka praktiker skapas av IFPIs blomstrande marknad för internetbaserat innehåll eller Spotifys kommande mobiltjänst. Vilka praktiker skapas å andra sidan av blandband, bluetooth och körsång.

Jag förstår nu vad vår värd, Belgradsguide och historieberättare Vlidi sa när jag och Rasmus besökte Belgrad i mars förra året. Han sa något i stil med ”Vi måste lyckas med detta [få människor att dela information fritt på nätet] annars kommer Serbien få ännu en TV-generation”.

Written by admin

January 31st, 2009 at 3:02 pm

Posted in LARGE

Tagged with ,

Google-knapp

View Comments

Blev påmind på irc om en några år gammal diskussion på kungsholmskt ölhak om hur underbart absurda krogdiskussioner skulle försvinna/förändras ifall det fanns en googleknapp på krogen.

Written by admin

January 30th, 2009 at 3:49 pm

Posted in Medium

Tagged with

Transmediale: Shuffle = Terror

View Comments

bild-2Föreläsningen jag och Daniela höll på Transmediale tog sin utgångspunkt i det fiktiva men möjliga mötet mellan IFPIs VD John Kennedy och S23K i samband med rättegången mot The Pirate Bay. Hur kan det vara möjligt att dessa två helt olika världar kan komma att ockupera samma fysiska utrymme?

bild-31Kedjereaktionen som leder upp till mötet skissas. Från Piratbyråns start som en sammanlänkning av protokollen webradio + irc- + (antipiratbyrån – anti), via fildelningsdebatten och gryningsräden mot The Pirate Bay.

bild-4Vi fortsätter sedan med Valborgsritualen och den omvärdering av Piratbyråns position och återgången till den tidiga lekfullheten som följde på den. Här kommer föreläsningens titel in; Shuffle=Terror. Problemet blir inte hur man ska få tillgång till ett överflöd av information utan hur detta oändliga överflöd kan integreras i våra ändliga liv. Att trycka på shuffle-knappen är knappast lösningen utan snarare något som skulle producera existentiell ångest när kroppen kastas från en musikalisk period till en annan, en känsla till en annan utan sammanhang. Kroppens enda möjliga reaktion på en sådan okontrollerad ström av överflöd är att explodera.

I skenet av detta kan vi kritiskt se på Piratbyråns tidiga historia. Med slagord som ”Välfärden börjar vid 100 mbit” målas en bild upp där mer tillgång leder till mer välbefinnande. Allting strömmar mot det digitala och tillgången till detta stora arkiv och de upptäckter, de människor, som kan skapas av det blir det centrala. bild-5En linjär historia., baserad på den vanliga metaforen om det öppna havet. Berättelsen är bekant; ägande av fysiska objekt är grundat i ägandet av land, upphovsrätten försöker skapa immateriellt ägande på samma vis. Dock är vad som pågår på internet snarare att likna vid det öppna havet. Ingen äger vågorna man surfar på, en vidsträckt ocean av utrymme breder ut sig att segla fritt på. Detta låter lockande till en början, solen skiner och havet bjuder på sitt överflöd, men precis som serien ”Ensamseglaren” leder det snart till galenskap när det går upp för seglaren att trots denna vidsträckta frihet befinner han sig på en icke-plats. Vatten överallt, utan skillnad från annat vatten. Visst kan han röra sig fritt, men ingen plats betyder mer än den andra. Liknande sker vid genomlyssning av gigantiska musikbibliotek som bilden här intill så tydligt illustrerar. bild-6Till en början öppnas en helt ny värld, men ju mer man lyssnar desto mindre skillnad blir det mellan den ena låten och den andra. Det är som att öronen lär sig absorbera chocken och likställa allt som en sörja av mp3-strömmar som bara med väldigt god vilja kan kallas musik.

bild-7Men tänk om internet inte öppnar en ocean. Tänk om internet istället är mer som en skog. Tänk på skillnaden. En skog är befolkad av många olika varelser. Den är snårig och skiftande. Olika varelser lever av olika medel, äter olika saker, får näring på olika sätt. Till en början kan skogen kännas oöverskådlig och otäck, men lär man sig om den, lär sig läsa dess tecken, får kunskap om vad som är nyttigt och giftigt, då bjuder skogen på sitt överflöd. Man måste skapa sitt hem i skogen, genom att omforma den. Ingenting ges tillgång till utan viss ansträngning. Skogen skiftar också med säsongerna vilket kräver en viss anpassningsförmåga och det leder oss in på den andra halvan av föredraget.

LET’S EXPLORE THE SEASONS OF THE FOREST IN A BUS.

bild-8Våren. Raqs såg valborgsfilmen där vi proklamerade smältandet av vinter och framträdandet av en oändlig rikedom av växtlighet. De bjöd in oss för att visa vad som kom fram i tö på Manifesta7 i Bolzano, Italien. Vad vi upptäckte var ett nyfunnet intresse för det materiella, det begränsade, det omgivningskänsliga. Det som inte gick att kopiera. Överflödet av information skiftar intresset från distribution och tillgång till vad som händer efter att filerna är nedladdade, efter att musiken lämnat högtalarna. Vad får den digitala musiken sitt analoga utlopp, hur upplevs den, hur delas den, hur ges den mening, hur reagerar lyssnarna på den, var befinner de sig, tillsammans med vilka? I brist på bättre begrepp används tre post-.
Post-occupancy. Hur används överflödet, hur skapas utrymme för att ge det mening, hur formas ett community runt de nerladdade filerna.
Post-desktop. Hur flyter datortänket, informationsprocessande och digitala communities ut från det digitala och omformar det urbana.
bild-9Post-digital. Frågor om digital kopiering kan inte begränsa sig till en rent digital sfär.

Ett exempel är Dubstep som kan ses som en sammanlänking av digitala och analoga protokoll. Musiken sprids digitalt genom samma nätverk som andra digitala filer samt genom internetradiostationer, ofta kopplade till chatrum. Men musiken kräver också basgenererande analoga maskiner och för sådana krävs fysiska utrymmen, scener, nätverk, ekonomier. Detta innebär att i varje stad där Dubstep-filer laddas ner och lyssnas på kommer också nätverk runt musiken formas och ljudsystem och klubbar växa fram som mossa på berg. Dubsteps introduktion i en ny kontext börjar privat, men glider snabbt över till en legal och social gråzon mellan det privata och publika med svartklubbar och övergivna lagerlokaler.

bild-10Sommar. Piratbyråns sätt att affirmera det nya intresset för det analoga blev att skaffa en buss. Med den kunde vi utforska relationen mellan gemenskap och plats, isolering och öppenhet, analogt och digitalt. Men också vad som är viktigt i livet. Hur värderar vi och väljer vi och smakar vi av överflödet?

Berättelsen fortsätter sedan med hösten. Bussen återaktiveras efter att ha degenererat som objekt i Bolzano. Något vi lärt oss om bussar är att bussar aldrig blir färdiga objekt. De måste konstant ses efter, modifieras, uppgraderas – annars försvinner de. Precis som mänskliga sammanslutningar eller livets värden. Bussen är inte en slutprodukt, en svart låda med färdiga funktioner. Istället öppnade den upp sig för oss. Framstod som en sammansättning av en mängd löst sammansatta delar. En buss med en historia, en tingkraft, förmågor. I Bolzano blev den bara en kvarlämning, död materia sakta rostande.

bild-11Hösten är dels tiden för skördefesten där man njuter av det överflöd som sommaren har skapat, men det är också tiden för att förbereda inför vintern och bygga upp sitt lager. Bussen i sig påverkas av säsongsskiften. De ställer nya krav på däck, luftgenomströmning, batterier, sovmöjligheter och vilja att arbeta med bussen. Kanske var vi för naiva när vi bestämde oss för att begrava vintern i tron att den inte skulle återkomma. Såklart gör den det. Men denna gång kommer vi inte förvandlas till dess skuggvarelser utan möta den med förnyad kraft. Inte bara har bussens batterier laddats om, i Sverige har det också skett en massiv politisk och teknisk folkbildning i kölvattnet från lagarna kring nätreglering. Ett år av magiskt tänkande har skapat en mognad utan  motstycke. Vi ses den 16e februari.

Written by admin

January 30th, 2009 at 2:42 pm

Posted in LARGE

Tagged with

Hackerspaces

View Comments

Hackerspaces. Kan det vara något för samtiden? Ja, det verkar så. Ett uppsving kan märkas. I varje fall har fenomenet blivit mer öppet och bättre organiserat/kommunicerat. Det nya uppsvinget för de trånga lokalerna fyllda av smältande tenn och knastrande kreatskort började på CCC Summercamp 2007. Ett nätverk startades – hackerspaces.org. Kommunikation mellan olika städer etablerades, inspirationen flödade och en viss hälsosam konkurrens frodades. Från CCC i Berlinska mellandagar 2008 kommer paneldebatten om hackerspaces som refereras här och det var där jag träffade Forskningsavdelningen från Malmö. Mer om dem/oss senare.

Hackerspace enligt hackerspaces.org:

Hackerspaces are community-operated physical places, where people can meet and work on their projects.

Jo, man tackar. Vad består då dessa projekt av? Rena kodarprojekt är nedprioriterade om inte förbjudna. Här är det objekt som gäller. Prylar, mojänger, grunkor. Mikrokontroller som Arduino är vanliga, så även att omarbeta skrotad elektronik. Man lär sig av varandra och tinkar – ting + tänka – med allt man kommer över. Post-digitalt helt enkelt. Neomaterialistiskt. Hacka verkligheten.

Roundup. Vilka hackerspaces är då mest framträdande på hackerspaces.org?

.Metalab - Wien
I Wien har det länge funnits människor som hållit på med samma saker kring elektronik, data och hacking, men de hade aldrig träffats. Innan Metalab skapade två saker. Dels en infrastruktur – lokal, verktyg – dels ett socialt nätverk – idé och kunskapsutbyte.

./tmp/lab – Paris
Sjukt skillade. lekernel.net besökte forskningsavdelningen häromveckan och smällde oss på fingrarna på klassiskt fransk manér.
Som namnet /tmp/lab antyder är tanken inte att skapa en ny katedral som ska samla alla hackerforskare i Paris. Istället skapa ett simpelt koncept,en tillfällig bazaar som sedan kan kopieras av andra.

.NYC Resistor – New York
1000 fucking dollar i medlemsavgift (Var det så? Orkar inte kolla videon igen…). Helt annat tankesätt “over there”. Å andra sidan har de en laser för 20000 dollar. Vad gör en sån? Jo, man designar ett 3D-objekt i datorn, sen dumpar man t.ex. frostat plexiglas i lasern och trycker på avfyraren. Laser mejslar ut ditt objekt. Instant Apple design.
NYC Resistor är dock hemtrevligt. Vem som helst kan inte bli medlem utan det är en process att lära känna gruppen. Relationerna skall vara av den kalibern att man har förtroende att ge sin hemnyckel till vem som helst i gruppen när man lämnar landet.

.HacDC – Washington DC
Här är det ännu en annan sorts bulle. 600 dollar/år. Vem som helst kan bli medlem. De växer lavinartat och har just skaffat större lokal. Ordnar events öppna för alla, men fortsatt deltagande kräver monetär insats och därför seriositet.

Minns inte namnet på de från San Fransisco. De hade i varje fall samlat in 200000 som de köpt prylar för. Jobbar säkert på web2.0-startups hela bunten…

Varför Hackerspaces? Varför nu?
Det post-digitala. Nyfunna intresset för det kroppsliga. Datorn går Post-desktop. Internet och dess communities spiller över i det fysiska. Responsivitet mellan digitalt och analogt. Det digitala lokaliseras, det fysiska kommunicerar. Hackermentaliteten applicerar på allt från kläder till EU-lagar.

En felaktig läsning skulle kunna se ut som ett sökande efter autencitet. Äkta fysiska objekt istället för abstrakt kod. Och visst finns det en sensation i att hålla i vad man byggt som inte återfinns i en lyckad kompilering av programkod. Men här handlar det snarare om ett konstant omformande av betydelser, rum, logiker och syntax. Om att inte stanna vid det digitala, snarare än att förkasta det. Ontopolitik.

Written by admin

January 28th, 2009 at 11:31 am

Posted in LARGE

Tagged with

Goodiepal Mindfucked Walkthrough Radical Music Education

View Comments

Hear Goodiepal rehearsing the themes of his lecture in this mp3 walkthrough (with accompanying snaps).

Written by admin

January 28th, 2009 at 2:21 am

Posted in Medium

Tagged with

Transmediale – Bill Drummond

View Comments

Stor förvirring råder när Bill Drummond ska tala i en alldeles för liten lokal inför alldeles för många entusiastiska åskådare med alldeles för dåligt informerade organisatörer. Genom ett skynke vid sidan av scenen lyckas vi få en inblick och trådlös mottagning i hörlurar – med tysk simulantolkning på kanal 2 – fixar ljudet, även om det är en surrealistisk fördröjning på några milisekunder som förskjuter läppsynkningen. Bill kör fullt ut på sin landrover-stil med sina kängor och flanellskjorta med läderförstärkning i armbågarna och för den som hört honom tidigare, läst boken om The 17 eller är allmänt bekant med hans tankar är det inte mycket nytt. Det vägs däremot upp av att han är en historieberättare av rang och här är mitt försök att återupprepa talet i andra ord.

Han börjar att berätta om en svunnen tid. Hans ungdoms dagar i skivaffären och en musikkonsumtion präglad av brist. Den unge Bill Drummond gör en lista på 48 skivor han ska köpa när han får råd, men pengarna rullar in sakta. Det gör att varje skiva lyssnas på ”over and over”. Varje enstaka skiva öppnar dörren till en helt ny värld att utforska. Varje gång han lyssnar gör han nya upptäckter i låtarna som öppnar nya världar. Den materiella bristen verkar öppna ett imaginärt överflöd.

Hoppa fram till 2000 och den skivaffär han besöker då. Här samlas över 300000 titlat på hyllorna och den vuxne Bill Drummond skulle ha råd att köpa sin lista på 48 skivor många gånger om. Men ingen av dessa öppnar nya världar för honom. Istället för att han begär dem ropar de på honom; ”Pick me, Bill! Pick me!”

Bill Drummond avskyr nostalgi. Han är övertygad om att den bästa musik görs imorgon. Men han kommer inte ifrån att hans ungdoms skivor öppnar dörrar till oändliga världar till skillnad från dagens skivor. Så han provar olika metoder. Först lovar han sig själv att bara lyssna på ny musik. Den skall vara gjord det aktuella året av en artist som inte gett ut något tidigare. Bara det allra färskaste från samtidens yttersta knivspets. Ingen jävla Bob Dylan som de andra i hans generation lyssnar på. Han försöker ignorera att även om den här musiken är splitterny har den ett sound som gör att den lika gärna skulle kunna vara inspelad för fem år sedan. Samtidens musik går på tomgång och en dag bryter han sitt löfte. Han sätter på fram Pet Sounds av Beach Boys och börjar gråta. The Birds Greatest Hits och tårarna flödar. Han byter strategi och börjar nu bara lyssna på artister vars namn börjar på B. Sedan ska han gå igenom hela alfabetet en bokstav per år. Han slumpar en ny bokstav runt julafton varje år. Det gör honom till en utmärkt person att köpa julklappar till, men det ger honom ändå inte vad han vill ha.

Så en dag sitter han i sin Landrover. Han börjar lyssna på motorljudet.
AAAAAAAARGGGHHH

Ju mer han lyssnar, ju mer han skjunker in i motors rytmer, resonanser och svängningar, desto tydligare framträder ljudet av en kör. Kraftiga vikingar på rad.
AAAAAAAARGGGHHH
Han kallar kören The 17, men berättar inte för någon om hans nyvunna galenskap.

När han blir involverad i att göra en roadmovie om en resa från västra till östra England föds dock idéen om att realisera The 17. Istället för att bara spela in ljudet av hans Landrover som han först tänkte sätts nu 17 lokala sångare i verket för att reproducera motorljudet. Resultatet blir strålande. Någonting gick rätt och för första gången på länge öppnas en dörr i huvudet på Bill Drummond. Han föreställer sig turnéer med The 17 där arenor blir utsålda för så många vill höra kören sjunga.
AAAAAAAARGGGHHH

Teori – Stämmer den? – : Vår relation till musik, inte vi som i ”vi människor” utan vi som lever här, idag, är baserad på inspelad musik. Inte för att vi inte upplever levande musik, det gör vi, utan för att även de upplevelserna är baserade på tidigare kännedom om musiken via inspelad musik eller relaterar till annan inspelad musik. Bedöms med den inspelade musiken i bakgrunden. Därför kom fildelningsnätverken som en skänk från ovan. Vi älskade dem! De gav oss allt vi ville ha! Till en början… Sen börjar vi istället önska musik som inte går att lyssna på varsomhelst, närsomhelst medan vi gör vadsomhelst. Vi önskar musik som är bunden till en viss tid, viss plats och visst tillfälle. Som kräver ett åtagande – väl på plats går den inte att undkomma – . Den inspelade musikens kulturella betydelse bleknar. Arkivet av inspelad musik ruttnar snabbt, användbart enbart för dem som livnär sig på nostalgi.

Bill Drummond läser ”Score #1” från boken The 17.  År noll. Reboot.

En dag kommer hans dotter och frågar ifall han känner till The Beach Boys. Hon har hört en av deras låter i en reklamfilm och har nu laddat ner hela deras katalog. Beach Boys är relevant för Bill Drummonds dotter i ungefär en vecka. Själv har han fortfarande Pet Sounds nedpackad i en kartong uppe på vinden.

Bill Drummond sätter upp kören The 17 med 17 otränade röster. De bygger en ny låt på ett visst tema, han spelar in vad de sjunger, spelar upp det för dem och raderar sedan inspelningen.

Written by admin

January 27th, 2009 at 3:55 pm

Posted in LARGE

Tagged with

Transmediale

View Comments

På torsdag håller jag och Daniela en presentation och deltar i paneldebatt här på Transmediale i Berlin. Presentationen, med titeln ”Shuffle = Terror”, ska handla om bakgrunden till det fiktiva mötet mellan IFPIs VD John Kennedy och S23K-bussen. Hit kommer den via omvägar genom årstider, skogar och informationsöverflöd. Paneldebatten har den trista titeln ”How Guerrilla Media is Revitalising Music” under temat ”unofficial channels”. Ett distributionscentrerat debattema som förtjänar att hackas till att handla om post-occupancy istället.

Vi är här i Berlin sen i lördags, mest för att vi ville se Bill Drumond. Dock verkar Goodiepals föreläsning ha varit helt klart sevärd (se imomus) och när jag kollar det nattliga schemat ser jag nu att vi precis missat Pan Sonic. Ah well, vi har ätit och druckit gott, datat sent in på nätterna samt njutit av Annika Larssons och Alan Toners gästvänlighet.

Written by admin

January 27th, 2009 at 2:15 am

Posted in LARGE

Tagged with

Regeringen vill slopa musiken i skolan

View Comments

Samtidigt som privatpolislagen IPRED ångar på i lagstiftningsprocessen (Glöm inte att hacka den…) under föranledning att den behövs för att rädda svenskt musikliv dras matten bort under fötterna på den samma med ett nytt förslag om att slopa musik som kärnämne i skolan.

Utredningen “Framtidsvägen” om den nya gymnasieskolan finns här. Facebookgruppen här. Lärarnas tidning skriver. SR har artikel och skriver om den svidande kritiken från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, ensam kulturröst bland 168 remissinstanser.

Vill man politiskt förbättra förutsättnignarna för ett livligt musikliv är det just den här infrastrukturen som måste förbättras. Ge plats, tid och resurser åt musikutövande. Inte genom att återskapa ett monopol för en skivbranch med perverst förvrängda  idéer om vad digital musik innebär i det post-digitala samhället.

Written by admin

January 25th, 2009 at 1:08 am

Posted in LARGE

Tagged with

Ping, pong, plong.

View Comments

Blay trillar in igen. Det har grävts, organiserats och samlats, men för lite kommunicerat. Nu ska det byggas igen. Tänkas klart. Jag lämnar en del av det där andra åt sidan och knackar fram de gamla bokstäverna.

Än finns dock saker att göra. En buss ska återvända hem, ett spektakel affirmeras, ett likhetstecken skall klargöras.

Sen. Kanske paus. Fokus.

Written by admin

January 25th, 2009 at 12:46 am

Posted in LARGE

Tagged with

Dark Alley? Call for Help

View Comments

Use SafetyNet’s map to select bad neighborhoods. Then, if you end up in a sketchy area, your mobile will switch into watchdog mode. If trouble arises, all you have to do is shake the handset and your phone will set off an alarm, start sending your location to friends and family every 30 seconds via Google Talk, take a picture, turn on its speaker, and dial 911 (or another emergency number) . The app announces each of these steps out loud so a would-be assailant can hear what’s happening and give up.

Från Wired: Inside the GPS Revolution: 10 Applications That Make the Most of Location

Written by admin

January 22nd, 2009 at 9:27 pm

Posted in Medium

Tagged with , ,