blay

Bottenarkivet

Archive for February, 2009

|||

View Comments

Mörklägger lite här på bloggen…

Written by admin

February 28th, 2009 at 4:05 pm

Posted in Medium

Tagged with

Disney, nazism och beröring i Salzburg

View Comments

En rapport från paneldebatt i Mozarts och Dopplers hemstad organiserad av Salzburgs handelskammare. I panelen: Jag, Ars Electronica, Musiker, Disney (tillika boss för Österrikiska antipiratföreningen). Temat: Illegalen downloads.

Illusionen om två sidor som diskuterar samma problem raseras direkt. Representanten för Disney är helt skandalös. Han talar om att vi behöver nätreglering eftersom dagens ungdomar sitter och surfar på barnpornografi och nynazism och höjer ett varnande finger till Österrikiska förespråkare av informationsfrihet – ”Kom ihåg att Hitler växte upp i detta land”. För att toppa detta tipsar han alla att läsa en bok som handlar om värdet av idéer. Föreslår Disney att idéer själva ska kopieringsskyddas!? Publiken ryter ifrån, en herre ställer sig upp och berättar hur han som förälder känner sig skymfad av att höra detta om hans barn. De är inte intresserade av Disneys filmer eftersom de hellre spelar dataspel, säger han, inte för att de skulle intressera sig för nynazism. En mycket hetlevrad representant för Ars Electronica gör fullständig slarvsylta av Disney-representanten som kontrar med villfarelser som ”Är det gratis att komma in på Ars Electronica då?”, ”Ska jag få köra 300km/h på motorvägen till München bara för att jag kan?”. Nåväl, någon debatt mellan fildelningsförespråkare och antipirater känns knappast relevant år 2009, varken i Salzburgs debattsalar eller i Stockholms tingrätt.

För egen del lyfter jag fram skillnaden mellan en industri som framför sig ser en digital ekonomi av content och en utvecklng som går mot det post-digitala där relationer och gemenskaper som utspelar längs långt fler kontaktytor än fildelning är nödvändiga inte bara för någon slags hållbar kulturekonomi utan likväl för möjligheten att överhuvudtaget skapa ett kulturellt värde ur överflödet av information. De här två utvecklingarna har manifesterat sig tydligt vid rättegången i Stockholm där ett enormt stöd för The Pirate Bay och en otrolig gemenskap och otroligt engagemang kring rättegången har möts av total tystnad från åklagarsidan, undantaget några enstaka uppmaningar om att artister och författare ska komma dig och skicka ett budskap. Tyvärr finns det inte längre en scen de kan rensa undan och få en publik att sitta still och lyssna på meddelandet. En tydlig frustration över detta märktes hos Disney som likt John Kennedy i rättegången talar om musik och filmekonomi som en ren planekonomi och som en rättighet att kunna kontrollera exakt vem som ska se/lyssna på vad, när och hur. Komisk matematik blev det också när Disney-representanten menade att det var skattepengar som finansierade Österrikiska filmer och att det därför var medborgarna själva som förlorade pengar när de inte…själva betalade…för de filmer…de…investerat i…eehm.

Jag kommenterade också att det inte bara var en fråga för filmindustrin att hitta nya affärsmodeller och distributionskanalen. Även uttrycket film är mycket ungt uttryck, format efter en specifik massmedial situation präglad av en specifik uppdelning mellan arbete och fritid och det är inte alls en självklarhet att det ska se likadant ut när båda dessa situationer genomgår kraftiga förändringar. Något slags berättande i bilder har dock funnit i årtusenden och vi ser idag framväxten av nya sådana, dock sällan ett isolerat containerverk som över 90 minuter kräver fullständig uppmärksamhet med en tydlig början och ett definitivt slut.

Nog var det ändå lite synd om Disneys representant. På ett sätt berörde han något viktigt med sina utspel om nazism. Det är ”vi” som skapar vår omvärld idag, vi kan forma och fylla våra kommunikationsnätverk precis hur vi vill och bygga vad som helst. Det innebär såklart ett stort ansvar och kan faktiskt gå riktigt jävla illa. Men det är bara ännu en anledning till att inte ge det ansvaret till korporativismen och ännu en anledning till att kulturekonomi måste bygga på konstruktioner av gemenskaper.

Den potentiell mest intressanta diskussionen var den om objektens roll, som tyvärr inte riktigt tog fart. Ars Electronica talade om att objektens roll inte var förbi även i den digitala ekonomin. Jag själv råkade säga att både robotar och kattungar var bättre att sälja en cdn, men menade såklart gosedjur. Förklaringen till objektens kvarlevande då? Från Ars elektroniskas håll förklarades det med att folk ville ha något taktilt och konkret att hålla i. Underförstått i motsats till det abstrakt digitala och uttryckt med en gripande handrörelse. Här tror jag dock att förklaringen är för fattig.

Vi har såklart objektets materialitet. Tyngd, yta, bundenhet i tid och rum. Vi har också objektets funktion – det går att titta på det, prata om det, ge bort det, låna ut det osv. Sedan har vi också något annat. en klassisk sociolog skulle tala om totem-kvalitéten hos objektet. Objekter som representant för, manifestation av och skapande av en gemenskap. Latour skulle säga att gemenskapen bara existerar som och skapas av ett nätverk av konkreta instanser. De är inte bara representanter för en gemenskap som existerar utanför dem. På så vis ska vi inte skilja analoga objekt från överförande av digital information, utan instället se till det gemensamma nätverk de skapar. Inte heller ska vi skilja objektets tre egenskaper utan istället se hur olika objekts material, tyngd och ytbeläggning skapar olika typer av gemenskaper (tänk kläder…).

Written by admin

February 28th, 2009 at 4:03 pm

Posted in LARGE

Tagged with ,

Boken Mackt, , Broccoli och KOPIMI släppt!

View Comments

Tvådagars boken Mackt, , Broccoli och KOPIMI släpptes nyss på The Pirate Bay. Förvänta er pappersrelease på flertalet språk inom kort. Boken är består av 100 enkla steg för en lyckad internätvaro i KOPIMIs tecken. Från .nfo-filen:

I skuggan av kulturbranschens slutliga kris på 2000-talet
	växer en större bild fram märkt av mackt, broccoli och Kopimi.
	I varje steg förföljs kulturbranschens misslyckande av en
	Internet-elits kusliga framgång och strukturdiffusa utbredning
	världen över. Boken du läser har ingen författare, ingen
	designer, ingen sättare, ingen distributionskanal. Likväl har
	du den framför dig. Hur det gått till?

	Läs de skrämmande instruktionerna som en löst sammanhängande
	kärna av IT-experter inympade i en intet ont anande ungdoms-
	generation, och om hur gruppen snuvade etablissemanget på ägg,
	dollarsh och jpegs framför näsan på vanmäktiga makthavare och
	starka ekonomiska intressen. Läs om hur serversh, seedersh,
	träckers, mails, bolagsbildningar, utländska investerare, Ikkos
	veckopeng, skandalannonser, länkar och söktjänster infiltrerade
	och ödelade en hel värld som inte hade någon att söka sig till,
	ingen att fråga och ingen att lita på...

	Maskinen som opererar under radarfrekvens rör sig obehindrat från
	Kambodjas djungel till San Fransiscos gaykvarter, via Tel-Avivs
	tomma stränder och in i vanligt folks internetuppkoppling i
	Jönköpings förorter och Göteborgs hamn. Den lämnar ingen oberörd
	och manglar allt den har i sin väg. Tekniskt överlägsen och fysiskt
	oberoende låter den sig ständigt transformeras, förpuppas och
	återuppstå i ständigt nya skepnader och under nya kodnamn. Med
	ett strupgrepp på sina motståndare låter den sig inte gripas och
	ännu mindre – begripas.

	Det har med fog sagts att det är första gången Kopimi frikallar
	världen, och vi kan vara säkra på att det inte är sista.

Written by admin

February 24th, 2009 at 1:37 am

Posted in LARGE

Tagged with

Fantasi/Verklighet

View Comments

Written by admin

February 7th, 2009 at 2:58 pm

Posted in Medium

Tagged with

Om teknikdeterminism

View Comments

Vid ett flertal tillfällen benämns “piratrörelsen” som en teknikdeterministisk rörelse, nu senast av Anders Rydell, författare bakom “Piraterna”, i Aftonbladet.

Bakom piratrörelsens argument gömmer sig en teknisk determinism med rötter från bland annat Marshall McLuhan och Friedrich Kittler som beskrivit hur teknologin har en egen agenda, eller vilja om man så vill, bortom mänsklig kontroll.

Jag håller inte med om detta i den mån det gäller mig och Piratbyrån och skulle heller inte vilja påstå att det gäller Piratpartiet och The Pirate Bay, även om de kan fälla uttalanden som tyder på det. Det handlar istället om en brist på språk för att beskriva ett nytt sätt att tänka förhållandet teknik/politik.

Vad är då teknikdeterminism? Att det utifrån en viss teknisk utveckling med nödvändighet följer en given politik. En sådan position innebär “ideologins död” och även politikens död, varför hela piratrörelsen i så fall borde göra bäst i att sluta tala och bara vänta. En teknikdeterminist och IFPI har egentligen samma syn på relationen mellan människa och teknik. Både anser att tekniken går att skilja från människan, bara det att deterministen menar att vi är bundna att följa tekniken men IFPI menar att vi kan ignorera den eller omforma den.

Värt att nämna är också att Kittler inte är en teknikdeterminist i vanlig mening. Se till exempel hur han diskuterar förndringarna i nedskrivningssystemet runt 1800. De är mer av pedagogisk och institutionell karaktär med nya disciplineringstekniker snarare än av teknisk natur. Att han sedan övergår mer till teknikens inneboende kraft ju närmare datoråldern vi kommer är en konsekvens av den historiska situation han undersöker, främst i form av en militärteknologisk kapprustning, snarare än en trans-historisk förutsättning. McLuhan är däremot ingen jag rusar till försvar mot i första taget.

Nej, det är en annan insikt som driver i varje fall den piratrörelse som jag kan sägas tillhöra om vi nu ska tala om en sådan. Den är snarare den upp-och-nervända från teknikdeterminismen. Istället för att det på varje teknik följer en given politik är det en en typ av materialism som menar att varje politik vilar på en föreställning om en viss mediesituation. Istället för att dra till med teknikdeterminismen bör man plocka fram Latours hybrid-objekt, Delandas assemblage, eller till och med Kittler nedskrivningssystem för att förstå relationen mellan politik och teknologi.

Förenklat: Vi utforskar ny politik och ny kultur som möjliggörs av ny teknik, samt den som till följd av den också omöjliggörs. Upphovsrätten som vi känner den vilar också på en viss mediesituation, bitvis tryckpressens, bitvis nya medieinnovationer som kommit under 1900-talet. Upphovsrättsindustrins affärsmodeller vilar också på en viss mediesituation, en som de med alla medel försöker behålla, även till priset av att stänga de nya möjligheterna vi vill utforska.  Alla är vi lika mycket eller lite teknikdeterminerade. “Förståelsen” som Anders Rydell skriver om handlar snarare om vilka möjligheter vi kan välja idag, vilka som har makten att göra de valen och vad priset skulle vara för att återgå till de gamla affärsmodellerna. Det är en ontologi och varje politik vilar på en sådan.

Till och med stycket ovan är väl teknikdeterministiskt. Politiken vilar inte på den stabila teknologiska grunden, som om tekniken utvecklades skiljd från människan, utan de ingår i samma assemblage där de omformar varandra genom sina inbördes relationer. Verkligheten är på samma gång tekniskt, socialt och diskursivt determinerad. Den mer intressanta frågan kanske snarare handlar om vilken typ av determinism man avser. Om det är en linjär kedjereaktion med ett givet slutmål eller en komplex situation som inte går att förutspå men heller inte ignorera och ta sig utanför.

Anyway, det händer mycket spännande inom filosofin på detta område just nu och det är otroligt viktigt. I en snabbt föränderlig och omtumlande omvärld med poliliska frågor som innefattar teknisk eller vetenskaplig komplexitet fös ofta den politiska debatten på den här grundnivån. Vilka objekt befolkas vår omvärld av egentligen, vad är deras relationer? Det gäller både för fildelnings- och klimatdebatten. Ontopolitik. Visst är det alldeles för enkelt och förminskande att tala om teknikdeterminism när tekniken består av protokoll som sammanlänkar miljoners miljoner människor och maskiner. När teknik är spridd och kopierad är den ockå social. Det handlar inte om en uppfinning som sitter i ett laboratorium med en vilja att spridas. Vi skapar och omskapar tekniken varje dag!

Är det teknikdeterminism att mena att industrialiseringen helt förändrade villkoren för det mänskliga samlivet? Nej.
Är det teknikdeterminism att mena att industrialiseringen med nödvändighet ledde till den politiska situation den gav upphov till och att det inte fanns andra möjliga vägar? Ja.

I den levande döda fildelningsdebatten i svensk media har vi dock inte kommit så långt att vi diskuterar industrialismens olika möjliga vägar utan om den runt om oss fullt ångande produktionen kommer att förändra något eller om allt kommer att bli som vanligt. Anders kommer med en viktig poäng i slutet av sin artikel:

För en viktig poäng i hela fildelningsdiskussionen är att piratrörelsens kamp under 2000-talet inte har handlat om att tillskansa sig rätten att fildela utan att behålla den. För många inom piratrörelsen har fildelning varit något som pågått från åttiotalets copypartys till BBS:erna och vidare till internet och fildelningsnätverken.

Vi står ju inte inför vägskälet “fildelning eller ej”. Den är redan här, filerna är redan nedladdade, relationen till kultur, information och omvärld är redan förändrade. Vilka nya relationer, verktyg, objekt, sammansättningar och kanaler detta skapar är vad politiken kring fildelning kommer att handla om.

Written by admin

February 7th, 2009 at 2:17 pm

Posted in LARGE

Tagged with ,