blay

Bottenarkivet

Archive for March, 2009

Riksinternets fria nät hotat

View Comments

Sveriges Riksinternet – portalen för Ditt fria nät – har idag fått en kravbrev från Sveriges television som kräver att “stjärnblomman” som finns på siten plockas ner, annars kommer rättsliga åtgärder att vidtas. Upphovsrätten används som vapen för att tysta ner satir? Riksinternet.se kommer såklart inte vika sig utan står stolt upp för det fria nätet. Läs bara programförklaringen:

Sveriges Riksinternet – med fritt Internet i fokus!

I länder som USA, Storbritannien, Italien och Frankrike har ett internet växt fram där kommersiella och/eller politiska särintressen bestämmer innehållet och förvandlar det fria internet vi har vant oss vid till en läskautomat där man mot betalning blir serverad färdigpaketerad underhållning. Detta är skadligt för ett samhälle som säger sig bygga på demokrati och mångfald.

I det nya mediesamhället är informationen oändlig, svårsorterad och svårtolkad. Avsändarna av budskap är allt svårare att identifiera. Behovet av medier som arbetar enbart utifrån en analys av publikens behov som medborgare i ett allt mer komplext demokratiskt samhälle är alltså större än någonsin.

Vi på Sveriges Riksinternet ska i den nya användarstyrda medieverkligheten ha rollen att erbjuda ett utbud utifrån grundkriterierna kvalitet, saklighet, opartiskhet, trovärdighet och relevans. Därför arbetar våra främsta surfexperter heltid enbart för att leta upp högkvalitativt Internetinnehåll till medborgarna. Högt blandas med lågt, allvar med humor. Från det bredaste breda till det smalaste smala. Ingen ska sakna något. Givetvis är allt reklamfritt.

Eftersom Public Service också har ett demokratifrämjande uppdrag kan Ni användare också kommentera på innehållet. Riksinternets egna moderatorer ser givetvis till att hålla hög nivå på debatten.

Sveriges Riksinternet är från den 1 april 2009 automatisk startsida på alla svenska Internetabonemang – för Din rätt till ett fritt nät!

Ps. Du glömmer väl inte att betala Internetavgiften hos Internettjänst? Ds.

SVT:s brev:

Stockholm den 19 mars 2009

Ang. varumärkes- och upphovsrättsintrång

Sveriges Television AB (SVT) har uppmärksammat att websidan www.riksinternet.se, vars domän Ni uppges vara ägare till, använder SVT:s “stjärnblomma” i logotypen för sidan. SVT har dels genom varumärkesregistrering en ensamrätt till varumärket som utgörs av “stjärnblomman”, dels upphovsrätt till det verk som “stjärnblomman” utgör. Användningen av “stjärnblomman” på websidan innebär således ett intrång i både SVT:s varumärkesrätt och upphovsrätt.

SVT kräver att Ni omedelbart upphör med användningen av “stjärnblomman” på websidan. Om inte användningen omedelbart upphör kan SVT komma att vidta rättsliga åtgärder i ärendet.

Sveriges Television AB
[signatur]
Carl-Johan Allansson
Bolagsjurist
SVT Juridik

Written by admin

March 25th, 2009 at 2:24 am

Posted in LARGE

Tagged with ,

Bandet

View Comments

Expressen hade en dålig krönika idag av en känd författare som handlade om ett band som enligt artikelförfattaren drabbades hårt av fildelning och ville ha IPRED-lagen.

  • Situationen är säkert bekant för många musiker idag:
  • Band säljer skivor till få, men fildelar till många.
  • Klagar också på att pressen skriver för lite om deras musik.

Jag ska hålla mig från att kommentera lösningsförslagen eller klagosången över tillståndet hos skivbutiker och musikbevakning i traditionell media. Ej heller att IPRED-lagen skulle lösa allt detta. Däremot kunde jag inte hålla mig från att rita upp situationen på min whiteboard och kommentera den.

whitebandHär ser vi tydligt vad som sker:

  • Ett fyrkantigt band säljer ett fåtal skivor till den lilla gruppen till vänster.
  • En stor grupp människor laddar ner utan att köpa skivan.
  • Pyramidmedia skriver inte om bandet.

Sett så här ter sig bandets strategi – att straffa ut den stora gruppen och hoppas på att de ska bli så skraja att de köper bandets skiva – tämligen absurd. Vad bandet vet är att de har en grupp som är 300 gånger så stor som antalet skivförsäljningar och de vet att de i varje fall har något slags intresse för gruppen eftersom de har fildelat, men mer vet de inte. Bandet kommunicerar också enbart med dem via tidningar, där det inte skrivs något och tv, där de har uppträtt en gång. Utöver detta vet de inget som gruppen som är 300 gånger större än den skivköpande gruppen och som har visat intresse för bandet.

Första steget blir då att ta reda på mer om den stora gruppen. Direktkommunikation är inga problem med dagens kommunikationsteknologi. Låt oss ta en hypotetisk situation där bandet faktiskt skulle kunna kommunicera med hela gruppen. Vad skulle de säga?

Min gissning är följande:

  • Röd grupp:
    Laddade ner, lyssnade, gillade inte, slängde filerna eller spelar dem aldrig. Den här gruppen har bandet inte mycket nytta av, så är det, man kan inte tilltala alla. IPRED skulle aldrig göra skivköpare av dessa heller, för kom ihåg att bandet inte fick så mycket utrymme i (varken digitala eller analoga) medier vilket gör det mindre troligt att de skulle chansat på att köpa en skiva (istället satsa på något de visste att de skulle bli nöjda med).
  • Grön grupp:
    Mja-gruppen. Tyckte bandet var ok, lyssnar ibland, kanske bara på någon enstaka låt, men blev inga större fans. Har troligtvis massvis av band i mp3-arkivet som de lyssnar på ibland men inte ger en spänn till. De läggs istället på ett mindre antal artister som de känner starkt för och har en stark relation till. Dit går alla pengar, resten lyssnar de på, men slänger inga pengar till. Bandet har trots allt nytta av mja-gruppen eftersom de inte innebär någon kostnad, men ändå potentiellt kan sprida musiken till andra. Arrangörer vet också att de kanske kan locka den här gruppen till festivaler och spelningar om de bokar bandet. Producenterna bakom O.C. funderar att ha med den där låten i ett avsnitt av nästa säsong. Kanske laddar mja-gruppen även ner nästa skiva och gillar den ännu mer. IPRED kommer inte göra den här gruppen till skivköpare heller.
  • Blå grupp:
    Så har vi då Ja-gruppen. De laddade ner och tycker nu mycket om. Ändå köpte alla av dem inte skivan. De kanske inte gillar cd-skivor eller lägger hellre pengar på annat än digital information. Den här gruppen är det jätteviktigt att få bra kontakt med och etablera en relation till. Det är det största misstaget bandet gjort hittills när de bara kommunicerat via media och sett fildelning som en förlust. Vad vill de här människorna? Hur vill de fördjupa och bekräfta sin relation till bandet? Det är den här gruppen som går på spelningar, som lockas till festivaler av att bandet ska spela där och som NIN säljer limiterade boxar för 3000 spänn till. Det är här nya spännande relationer och gemenskaper kring musik kan uppstå. IPRED kanske skulle göra en del av den här gruppen till skivköpare, om de ens skulle hört talas om bandet utan fildelning. Men till vilket pris? De är ändå villiga att betala om de bara får rätt erbjudande trots att de har fildelat. Vissa skulle till och med kunna lägga mer än vad en skiva kostar och dessutom kan Ja-gruppen kan bara öka i antal av fildelning.

Så, bandet, vad ska ni med IPRED till egentligen?

Written by admin

March 22nd, 2009 at 6:14 pm

Posted in LARGE

Tagged with

Papper

View Comments

Written by admin

March 21st, 2009 at 3:58 am

Posted in Medium

Tagged with

Rapid Prototyping III – RepRap

View Comments

I toppen av pyramiden av spännande projekt inom rapid prototyping finner vi RepRap. Målet med RepRap är att skapa en självreplikerande maskin i den bemärkelsen att den ska vara kapabel att printa alla de delar som behövs för att bygga en klon av sig själv. Det skulle innebära att antalet RepRaps kan spridas decentraliserat och därmed exponentiellt. RepRap är också väldigt tillgänglig med en materialkostnad i dagsläget på $500 och materialet den printar är biologiskt nedbrytbar plast extraherad från majs. Tanken med detta är att en RepRap ska kunna skeppas till individer eller gemenskaper utan stor kapitalinvestering för att sedan på plats kunna skapa nya RepRaps och därigenom kunna tillverka många de artefakter som behövs i det vardagliga livet utan stora investeringar. Reservdelar kan också tillverkas på plats utan frakt var man än befinner sig med hjälp av ritningar som laddas ner digitalt. En OLPC för personlig tillverkning.

Potentialen finns alltså hos RepRap och liknande projekt att via viral spridning skifta tillverkningen från en baserad på patenterade, stänga produkter till en med opatenterad, distribuerad tillverkning med öppna specifikationer. Skoj! Dessutom skulle det innebära att presentproblem blir för evigt lösta då det går att tillverka eller modifiera objekt så de är individuellt estetiskt tilltalande, situationsanpassat funktionella och innehåller en lagrad personlig relation till mottagaren. Värt att fundera på vilka relationer vi kommer att få till reprapade objekt, köpta objekt och äldre objekt från pre-repraptiden.

Genom att flytta ut delar av tillverkningsprocessen till utkanterna av produktionsnätverket skapas samma “World of Ends” som internet har beskrivits som där smartheten och flexibiliteten ligger i utkanterna av nätverket och där flexibilitet och beräkningsbarhet blir mycket kraftigare än en centraliserad produktionsapparat någonsin kan stödja. Givetvis kommer vi få se hybrider av öppna och stängda, centraliserade och decentraliserade produktionssätt. Här ligger det intressanta att undersöka.

Objekt ihoppysslade av RepRap

darwin-small

Written by admin

March 20th, 2009 at 6:06 pm

Posted in LARGE

Tagged with

Forsk på Etech09

View Comments

Rose White – sociolog och medlem i hackerspacet NYC Resistor – höll föredrag om uppsvinget för hackerspaces de senaste åren på ETech09, en O’reilley-organiserad konferens om “emerging technology”. Årets tema var starkt influerat av finans-, klimat-, och energikris och flera föredrag behandlade diverse tillvägagångssätt för att effektivisera resursutnyttjandet.

Jag lägger helt enkelt in hennes slajds nedan och ber er uppmärksamma slajd #13  – en vacker bild på Forskningsavdelningens “logga” laserutskuren hos 1scale1 på K3 i Malmö.

Missa heller inte PDF:en Building a Hacker Space som det refereras till på slajd #10.

Collaborative Play

Written by admin

March 20th, 2009 at 1:08 pm

Posted in LARGE

Tagged with

Rapid protopyting II – Produktionsförhållanden

View Comments

Fortsättning från del I

Hur ska vi förstå uppsvinget för rapid prototyping? Ett sätt är att se det i relation till konsumtion av slutprodukter. Vilken relation har dem två?
Å ena sidan kan man se intresset för decentraliserad rapid prototyping om en reaktion mot IT-industrins designade slutprodukter. Flera gånger har fenomenet också framställts som en reaktion mot masstillverkning av standardiserade produkter. Exempelvis av Bre Prettis från hacklabbet NYC Resistor25C3. Och visst handlar det om att öppna de svarta lådor man köper, om att se dem som abstrakta objekt där varje funktion står öppen för förändringar och anpassningar snarare än något med en bestämd input och output. En reaktion mot Apple helt enkelt.

Å andra sidan spelar det ju rakt i händer på den senaste utvecklingen inom den postfordistiska produktionsmodellen med flexibel produktion, målgruppsanpassade produkter och möjlighet till individualisering. Kontroll idag behöver inte betyda en kontroll över en slutprodukts form, exempelvis genom att försöka sätta kopieringsspärrar, eller ha intellektuell egendom, utan kan uppnås genom kontroll över protokollet. Jag skulle kunna nämna Facebook här, men efter senaste uppdatering känns det som de ändå vill behålla en kontroll över slutproduktens form. Ändå är det ett bra exempel på en plattform vilken ovanpå användarna kan bygga en mängd olika applikationer där dessa applikationer skapar en nätverkseffekt som gör plattformer mer hållbar. Är Arduino en fysisk variant av webbtjänster med öppna API:n? Hur skulle i så fall Apples eller Microsofts versioner av Arduino-konceptet se ut? Är iPhone påväg dit? Vi kan tänka oss en katedral/bazaar-struktur där en katedralproducerad, masstillverkad produkt omges av en svärm av bazaarproducerade rapidprototyper i form av tillägg, modifieringar, plug-ins och liknande. En situation som liknar exempelvis webbläsarnas struktur idag. Tål att funderas på…

Relationen mellan rapid prototyping och digital information är överhuvudtaget intressant. Det har konstaterats att det postdigitala innebär att digitala beteenden flyttar ut i den fysiska världen. Vi tänker oss följande scenario: Varför köpa något förutom mat och annan basal infrastruktur när man har internet? Internet ger ju information, underhållning och lols för flera livstider! Den kopimistiska livsstilen ger maximal utdelning mot minimal investering av resurser.

Ett svar är jakande, internet räcker gott och väl Här kan man njuta av hela musik- och filmhistorien och fördjupa sig i världens alla kunskapsämnen tills dagen man stämplar ut. Eller för all del djupdyka in i ett dataspel och bara se dagsljus för matintag. Många goda människor har vandrat längs den vägen…

Rapid protoptyping, som en del av det postdigitala, ger ett annat svar på frågan. Den affirmerar fascinationen för prylar, gadgets, grunkor och mojänger, men kliver in i processen i ett tidigare skede, innan slutprodukten har förpackats, förslutits och fått ett marknadspris, när det fortfarande rör sig om tillfälliga och kontingenta sammankopplingar av komponenter. Får man tag i en slutprodukt måste man istället backa designprocessen med reverse engineering och plocka isär produkten i sina komponenter. Från att låsa upp kopieringsskydd till att extrahera motorerna från gamla skrivare. Det handlar mer om återvinning, aktörsnätverk och bygga på det existerande än DIY.

Så, prylhets ersätts inte av fritt tillgänglig digital information utan av byggande. Behövs en gaffel för att äta nudlar kan man laserskära en, som Eric Michaud gör här. Till viss del tror jag att detta drivs av en slags fåfänga och stolhet över att vara oberoende av andra, att minsann inte behöva vara beroende av företagens produkter och välvilja, men det behöver inte fläcka ner de faktiska konsekvenserna av hårdvaruhacking. Jämför dock med filmen nedan där Milton Friedman talar på ett helt annat sätt om en penna än hur Eric Michaud talar som gaffeln ovan . Istället för att vara stolt över att ha tillverkat den själv med hemmabyggda manicker, är han fascinerad över hur pennan involverar arbete från hundratals människor som friktionsfritt interagerar via marknadsmekanismen och där han kan gå till vilken butik som helst och köpa den här pennan utan att behöva ha någon kunskap om hur den kom till.

Att bero på laserskärande av gafflar, var går egentligen gränsen för att bygga något själv? I det här fallet handlar det knappast om att på egen hand smida en gaffel (smider man gafflar?) utan om att designa en virtuell 3d-modell och sedan trycka på en knapp så maskinen producerar den. För att psykologisera detta handlar det alltså inte i det här fallet om en fascination för autentiskt handarbete eller charmen och auran hos handgjorda föremål, gaffeldesignen kan ju lika gärna ha varit kopierad, utan dels om en kontroll över tillverkningsprocessen och dels om att inte ge massa pengar till mellanhänder. Här betalar man bara för själva råmaterialet och tillverkningsprocessen (som i gaffelfallet troligtvis överstiger vad en plastgaffel kostar på IKEA), inte varumärke eller distribution. Till en början finns också fascinationen hos en post-webbdesigner för att något man skapat i datorn faktiskt blir ett fysiskt objekt och inte bara pixlar på en skärm.

På ett plan är det alltså en förnekelse av att ett ekonomiskt system med arbetsdelning ens existerar eller kanske en bitterhet över dess misslyckande. Som Bre Prettis sa på 25C3 är det ”Like being on a deserted island, but anywhere”, vilket inte låter helt muntert. Det kan ses som ett sätt att behålla kontroll över sitt liv i en omgivning av ett abstrakt allomfattande tekniskt system baserad på specialiserad kunskap och dolda funktioner, men också som ett sätt att hantera överflöd av valmöjligheter genom att simulera brist. Ett sätt att upptäcka begär utanför prylhype. Rapid prototyping är en reaktion på anti-marknader och vissa företags monopol över utvecklingen av produkter. Skillnaden mot Friedman är också att rapid prototyping ofta handlar om klasser av objekt som vanligtvis omgärdas av intellektuell egendom och andra tekniska och juridiska begränsningar av användandet. Och visst var det stolta oberoendet ovan en överdrift. Rapid prototyping-världen kännetecknas inte minst av ett stort samarbete och en väl utvecklad gemenskap.

I ett svar till en i publiken på 25C3 svarar Bre Pettis att det för honom också handlar om att i skuggan av en stundande ekonomisk kollaps i varje fall kunna bygga något basalt som man kan försörja sig på. Tydligen hade detta varit ett gott råd från en tidigare designskolelärare. ”Teori och estetik är fint, men lär er i varje fall en handfast färdighet som ni kan försörja er på ifall hela ekonomin går åt helvete…”

Written by admin

March 19th, 2009 at 10:54 pm

Posted in LARGE

Tagged with

Bok/papper

View Comments

Missa inte vad Copyriot skriver om postdigitala böcker. Istället för en linje från analogt till digitalt får vi många olika sätt som digital information och konkreta analoga sammanhang och objekt kan kopplas samman. Mycket spännande händer inom tryckerikonsten idag som förtätar trådarna mellan digitalt och analogt. Se inte minst rapporterna från bookcamp/papercamp. Låt oss hoppas att drömmar om perfekta digitala copyrightekonomier inte står ivägen för utforskandet av dessa möjligheter! Det börjar ärligt talat bli tröttsamt att svenska upphovsrättsindustrier är så intellektuellt isolerade i sitt branschtänk.

Written by admin

March 19th, 2009 at 9:42 pm

Posted in LARGE

Tagged with ,

Dagens googlesökning

View Comments

Vad har finanskrisen, windows vista, bonusar, en traditionell utbildning, en alltför kaotisk miljö, en chef som lägger sig i och fria händer gemensamt?

http://www.google.se/search?q=h%C3%A4mmar+kreativiteten

Written by admin

March 15th, 2009 at 11:01 pm

Posted in Medium

Tagged with ,

Lundblad om Heidegger II

View Comments

Här fortsätter parasiteringen på Lundblands inlägg om Heidegger. Vi börjar med att följa informationsteknologins avslöjande ända in i människan. Biologin och genetiken avslöjar inte bara vad människan gör utan vad människan utgör som information.

I diskussionen om den personliga integriteten blir det självklart att teknikens avslöjande rörelse förvandlas när det den avslöjar är inte bara att vi kan representeras som nollor och ettor, utan också att det mänskliga ytterst kan ställas till förfogande. Grunden för vad det innebär att vara en människa – den natur vi är – kan också ställas till förfogande för att förvandlas till en resurs. Människan blir, som vi kan konstatera, teknikens ultimata avslöjande.

Människans dilemma blir ett estetiskt dilemma i en Nietscheansk bemärkelse. Ifall inte bara omvärlden utan även människans uppbyggdnad är ställd till forfogande blir livet artificiellt och därmed en konstform. Livet är inte på förhand givet utan måste skapas och affirmeras.

I stället för att fråga hur vi kan försvara den personliga integriteten borde vi kanske försöka fråga efter hur vi kan återupprätta det mystiska i en värld som ställts till förfogande.

Här sätter Lundblad fingret på något viktigt. Den personliga integriteten är inget som ska försvaras från teknikens framfart utan något vi måste skapa ovanpå avslöjandet. Det talas om rätten till personlig integritet på ett sätt som tycks nostalgiskt. Som saknaden efter en svunnen tid där vi faktiskt hade en privat sfär.

Själv menade [Heidegger] att det inte finns något vi kan göra för att stoppa teknikens avslöjande – inga regeringsdirektiv, inga kommitteer och inga näringslivsorganisation kan stoppa teknikens rörelse, menade han – utan i stället behöver vi strategier för att återinföra det mystiska. Det är inte en slump att Heidegger citerar Hölderin i sin essä om tekniken – och där en del kanske läser teknikdeterminism och pessimism, tror jag – med Hubert Dreyfus analys – att det är klokare att läsa en uppmaning att inte stirra sig blind på tekniken och fastna i dessa syn på världen.

Vad Heidegger faktiskt ser ut att säga här är att om vi tar tekniken på allvar och gör den till det förhärskande sätt på vilket vi förstår värde, mening, tillvaro och oss själva – då förlorar vi. Men om vi bibehåller vår tro på andra sätt att förstå världen så förblir vi fria.

Se det inte som att facebook avslöjar DIG och vad DU är. Facebook innebär inte en övervakning av mig. Det är inte en representation, en digital manifestation av min fysiska uppenbarelse. Facebook skapar vissa data, små små skärvor, vilka sammanlänkas, överensstämmande eller ej, med din person i bemärkelsen att datan skapar vissa kontaktytor för informationsutbyte, men man får inte luras att tro att vad som skrivs där är vad personerna är. Webben består av verb (sociala objekt) Det handlar om att skapa resonanser, få flera att vibrera med samma rytm. Därför håller jag heller inte med analysen från om Facebook i The Economist om att de med fler än 120 vänner bara sänder ut sina liv eftersom de har en liten grupp människor de kommunicerar mycket med. Det handlar om att skicka ut ett ping, ett radareko för att de ifall det studsar mot något. Inte för att plantera information hos andra utan för att få informationen att sätta igång en vibration på annat håll som söker sig tillbaka. Ett sätt att avslöja närhet och avstånd till andra.

Det är när berättelsen om människan blir berättelsen om människan som hon avslöjas av tekniken, och inget annat, som integriteten står hotad. Men om vi i stället struntar i tekniken, ser det som samlas in om oss, den övervakning som byggs upp runt om oss som blott en enkel – och otillräcklig – bild av oss alla, så blir vi fria.

Det här är inte bara en fråga om inställning. Om att se övervakningen på ett visst sätt. Det skulle vara att lura sig själv. Visst skulle man mentalt bli fri från paranoia, men den panspektriska övervakningen jobbar ju inte bara med att skapa paranoia utan också med faktiska ingripanden. Det är därför lika mycket en fråga om beteende, om konstnärlig performativitet som förra inlägget konstaterade.

Men det finns ett annat alternativ, och det är att medborgarna i detta samhälle helt enkelt inte anser att det som någon kan tillgängliggöra om dem via tekniken är särskilt intressant eller viktigt. Att de bygger sin identitet på andra värden som inte kan reduceras till de data som tekniken avslöjar och ställer till förfogande. Dessa medborgare är inte naiva, de struntar inte i integriteten – de anser bara att det som kan uttryckas om dem i teknikens avslöjande är ointressant och representerar inget av det som de verkligen är. Deras identitet är uppbyggd på ett annat sätt, och därmed är deras integritet tryggare än vår egen.

Ett försök att närma sig denna hållning står danska musikerexcentrikern Goodiepal för, som ställer sig kritisk mot den elektroniska musikens avslöjande karaktär, dvs en elektronisk musik som bara är information. Som helt är ställd till förfogande och därmed blir själ och kontextlös. Istället efterfrågar han en elektronisk musik som inte är läsbar av maskiner, som är mer än information, som fortfarande är mystisk. Förstå lite av vad han är ute efter genom att se klippet nedan från när han framträdde i Malmö, men lyssna framförallt på hans helt och hållet genomlysande fantastiska entimmeslektionsframträdande i den här ljudfilen.

Den som vill vara cynisk skulle kunna säga att vi förlorar vår integritet bara för att det vi värderar – att konsumera och kommunicera – kan blottläggas genom tekniken. Vi förlorar vår integritet för att vi byggt vår identitet på en skakig grund, på det moderna konsumtionssamhällets grund, med allt vad det innebär – den identiteten kan verkligen ställas helt till förfogande med den moderna tekniken. Men vad är då alternativen? Heidegger själv menar att alternativen utgår från andra mänskliga värdegrunder: det kan vara att bruka jorden, vörda gudarna eller kanske söka sanningen i andra sammanhang, i poesi, konst, filosofi, litteratur eller musik. Här finns en farlig slutsats: de enda som förlorar sin personliga integritet i informationssamhället är de som byggt sin identitet på intet. De människor som inte förmår konstruera en rik identitet fylld med vad det verkligen innebär att vara människa – diskussionen sjunker ned i en ganska osmaklig elitism.

Här är problemet att panspektrisk övervakning inte bara är en fråga om självdisciplinering utan att den faktiskt ingriper i meningsskapande sammanhang och stoppar den kommunikation och relationsbyggande som är förutsättningen just för byggandet av den rika identiteten. Exemplet med att bruka jorden är väl valt, med tanke på vad som hände de franska anarkister som bestämde sig att flytta ut på landet och leva självförsörjande. Direkt terroristmisstanke.

Written by admin

March 15th, 2009 at 8:58 pm

Posted in LARGE

Tagged with

Observera flödet

View Comments

Från audition till Top Model

Written by admin

March 15th, 2009 at 2:39 pm

Posted in Medium

Tagged with