blay

Bottenarkivet

Archive for April, 2009

Epidemiska beteenden

View Comments

Det här inlägget tangerar både tidigare inlägg om svinfluensan och det förra inlägget om nätpolitiken. De smittontologiska tankarna inom nätpolitiken sätts ju  verkligen på prov nu när en RIKTIG smitta sprids. Professor Björn Olsen och infektionsläkare Christian Ehrenborg jobbar bra smittontologi i en debattartikel i DN.

Vi måste kunna hantera den panik smittan utlöser. Domen kommer att bli hård om vi inte satsar på vaccintillverkning. Vaccin ger inte hundraprocentigt skydd, men har en viktig psykologisk effekt.

Nyckelordet är procent. Direkt är vi inne i den probabilitetspolitik som förra inlägget behandlade. Viruspolitiken handlar om att arbeta med risker, både masspsykologiska som virologiska.

I backspegeln kan man förstå att det var ett riskvirus med pandemisk potential eftersom det presenterades sig vid fel årstid och infekterade unga tidigare friska personer.

Detta fenomen, ”the tipping point”, är en situation där även beteenden blir vad som närmast kan beskrivas som epidemiska. Det räcker med några slumpmässiga dödsfall för att samhället skall utsättas för extrema påfrestningar.

Tipping point är just svängningen i ett komplext system där små saker (till exempel att ansiktsmasker som inte ens hjälper tar slut) kan skapa “epidemiska” beteenden.  Detta just på grund riskbedömningen som krävs i ett komplext samhälle (kom ihåg, komplext innebär här inte en linjär ökning från något enkelt utan är ett tillstånd där stora, betydelsefulla förändringar kommer hastigt och överraskande och därför kräver att man redan innan rör sig över ett helt möjlighetsfält). Användandet av ansiktsmasker är typiskt beteende för att öka fältets areal. Även om myndigheterna säger att de inte hjälper skulle det kunna vara så att de har fel eller sprider desinformation för att undvika panik osv, varför många med det enkla greppet att skaffa en mask ökar sin utrymme.

Som det skrivs i DN-artikel kan några slumpmässiga dödsfall göra att samhället utsätts för extrema påfrestningar. Den här osäkerheten kring slumpen är den värsta. I ett stickspår kan det vara värt att nämna att även IPRED-lagen bör behandlas som ett slumpartat virus vars största effekt är de “epidemiska beteenden” den kan ge upphov till. Det kan båda vara panikartade beteenden som att sluta ladda ner något överhuvudtaget eller konstruktiva epidemiska beteenden som att ny kunskap sprids för att skydda sig mot den. Datorkunskapen som sprids kring internetregleringar, om VPN, DNS och så vidare är inte lika känslig för desinformation som den mer osäkra och mindre formaliserade kunskap som sprids krings svinfluensan.

Det finns flera orsaker till den snabba ökningen, men ett viktigt skäl är att vi skapat stora monokulturer av husdjur. Det finns 25 miljarder höns, vår vanligaste fågel. Man räknar med att det finns minst en miljard grisar. Storleken på dessa populationer är i ett evolutionärt perspektiv, historiskt höga. Dessa faktorer är viktiga för uppkomsten av nya infektionssjukdomar och i värsta fall pandemier. Vi kommer att få se mer av det i framtiden.

Här skulle jag kunna ironisera över ipred och säga att de som är mest i riskzonen är de som har skapat en monokultur av de grisar som är antipiraternas främsta allierade. Det ligger nämligen någonting i det. IPREDs direkta effekter kan vara rent positiva genom att attackera den här monokulturen och få folk att söka sig bort från IPRED-kultur. De som har en bredare kulturell smak har ju också lättare att anpassa sig till förändringar i informationsflöden. Intressant att veta men svårt att mäta om IPRED har dessa effekter.

Därför är det viktigt med övervakningssystem på olika nivåer, bland de vilda fåglarna, bland tamdjuren och slutligen hos människan. Det är nödvändigt att världssamfundet aktivt stöder och främjar en sådan övervakning i både i- och u-länder. Övervakningen kan fungera som tidiga varningssystem och förhoppningsvis identifiera vilka virus som kan ge upphov till nästa pandemi.

Panspectrisk övervakning som tidiga varningssystem. Inte mycket att säga om det annat än att panspektrisk övervakning riktad mot civilbefolkningen också fungerar så. Till skillnad mot panoptisk övervakning, exempelvis övervakningskameror, som syftar till att i övervakningens öga upptäcka ett brott som kan straffas eller förhindras (eller få subjektet att tro att det finns ett öga), syftar den panspektriska övervakningen till att just identifiera virus. Dessa händelser som i det aktualiserade är mindre än panopticismens brott, men som virtuellt riskerar att spridas till pandemier, d.v.s. skapa extrema påfrestningar på samhället och därför måste ageras på innan de har så att säga brutit ut.

Written by admin

April 29th, 2009 at 12:58 am

Posted in LARGE

Tagged with ,

Fwd: Jonas Andersson om nätpolitik

View Comments

Jonas Andersson har en mycket bra text om nätpolitiken borta på Newsmill. Jag tar upp två aspekter av den här.

För det första. Analysen om att nätpolitiken alltid är en probabilitets-politik, d.v.s. en risk- och möjlighetspolitik som alltid måste grunda sig på vad som kan-komma.

Vi ser en pågående brokad av lagförslag, lobbykampanjer, olika former av policy, uppfinningar och interventioner som alla avser att balansera och reglera den innovation, utveckling, kryptering, kopiering och förskjutning av ansvar som sker ute på nätet. Det är mer av ett myllrande tillstånd än en rad enstaka fall. Dessutom handlar nästan varje sakfråga om tänkbara scenarion. På bägge sidor av debatten projiceras de olika potentiella effekterna, de potentiella möjligheterna och hoten.

Just så! Det här har att göra med komplexa system. Lärdomarna från dessa teorier (borde snart länka en annan förklaring är det där klippet…) är att varje system består av olika tillstånd. Just nu är vi i tillståndet öppet-nät. När vi är i det tillståndet lever vi ganska tryggt. Det är svårt att ändra på det och varje försök till att reglera det möts av omkodningar och förflyttningar. Dock närmar vi oss ett tröskelvärde där internet snabbt kan svänga om till ett annat tillstånd. Detta är ingen linjär utveckling från en punkt till en annan utan kan ske väldigt hastigt och överraskande om flera faktorer samverkar. Vi riskerar då att hamna i tillståndet skadat-nät. Där blir det istället extremt svårt att knuffa tillbaka systemet till öppet-nät eftersom medlen för att göra detta kräver ett öppet nät i sig. Därför kan det verka som att nätpolitiken hetsar upp sig över enstaka fall som i sig inte verkar så farliga.

Samma sak gäller möjligheterna. Vad som verkar vara ett stabilt möjlighetsrum (och därmed också reglerbart) kan snabbt svänga om, mutera eller utökas genom att nya praktiker eller kodningar öppnar upp nya rum, exempevis nya möjligheter till informationsutbyte. Vad möjligheternas nätpolitik handlar om är att undersöka tröskelvärderna till dessa möjlighetsrum och planlöst nosa omkring runt gränserna för att se vilka som kan tänjas eller tunnla till andra rum. Möjligheten ligger i att en händelse, som en sammansättning av flera faktorer, kan öpnna upp ett nytt oändligt möjlighetsrum (Se den här fraktalfilosofin). Därför håller jag inte med om att nätpolitiken handlar om att värna om vissa värden, de som Jonas korrekt identifierar som “Vi bygger om“, “Internet är en förlängning av hjärnan“, “Kopimi“, “Pengar kan inte mäta nätverk” och “Många bckar små“. Snarare än värden kan dessa liknas vid metoder för att utforska ett komplext möjlighetsrum, en praxis.

//

Den andra analysen som Jonas gör handlar om nätpolitikens geometriska plan. Till och börja med är den mycket olik traditionella mediernas och politikens föreställning om att “låta båda sidor komma till tals” och att sanningen skulle finnas någonstans i mitten av denna linje. Som sagt, det handlar om ett komplext rum. Trots nätattacker och hånfullhet mot gammelmedier menar dock Jonas (och det här är briljant!) att det  “handlar mindre om ett vi-mot-dom och allt mer om ett veritabelt vi-mot-oss.” Det här håller jag helt med om! Nätpolitiken, låt oss nu kalla den fraktalpolitiken, innehåller (och nu kan jag nästan inte hålla mig från att citera Ingvar Kullberg), virtuella kopior av sig själv i en mängd olika tillstånd och komplexiteter. Vilken av dessa som aktualiseras beror på tillfälliga kontaktytor, minimala lutningar och svårtydda sannolikheter. Piratpartiet är ett typexempel på detta och verkar i dagsläget innehålla en mängd olika möjliga tillstånd. Små skiftningar, som en kampanjlåt eller ett nätstrumpeinitiativ, kan knuffa partiet i ena eller andra riktningen. Troligen kommer vi få se ett tvärt kast där ett visst tillstånd blir dominerande och sedan cementeras i strukturer.

Därför bär nätpolitiken, som Jonas påpekar, “på en makt som ofta är främmande inför sig själv” och den har sitt eget öde i sina händer. Just den här känslan är den jag har märkt “i luften” de senaste månaderna. Internet är inget man någon gång i framtiden kan HA i tryggt förvar. Hot mot nätet, från stagnation till virus och upphovsrättslobbister kommer alltid att finnas. Internet är något man ÄR och GÖR på samma gång. Det gäller att älska och affirmera just det blivandet – sammankopplingens blivande, kopierandets blivande, blivandets blivande, Internet blivande.

Written by admin

April 27th, 2009 at 6:36 pm

Posted in LARGE

Tagged with ,

Om pyramidteori och dressyr

View Comments

DN har idag en längre artikel om Scenen. Anledningen är Antipiratbyråns jagar skuggorna i “det globala piratnätverket”. Som vanligt figurerar pyramidteorins hierarki av svenssons i botten, leverantörer som pirate bay i mitten och scenen i toppen. Kopiorna flyter nedåt i pyramiden. Inga konstigheter. För såhär fungerar det ju till stor del när det gäller i varje fall mainstreamkultur. Vad som däremot är viktigt att komma ihåg är att denna uppdelning är tillfällig och kontingent. Scenen gör egentligen ingenting som vem som helst inte kan. De sitter inte på kostsamma resurser eller specialkompetenser. De gör det bara lite snabbare än andra. Som Marcin säger i artikeln:

“Det är för att Scenen är snabbast. Skulle deras material inte hamna där skulle en hemmavariant dyka upp i stället. Det behövs ju inte nu.”

Precis såhär fungerar det ofta på internet på grund av nätverkseffekten. Vinnaren tar ofta ALLT. Google blir sökmotorn par excellence, Pirate Bay den överlägset störta trackern, Facebookar och Twittrar tar över all kommunikation på en dag. Bakom internets dynamik ligger det faktum att det är uppkopplat och skalbart. Alla kan nå alla. Det innebär att den som för tillfället är bäst drar åt sig all trafik som en magnet. Gäller det decentraliserade funktioner innebär det också att ju fler som drar sig till en viss enhet desto mer ökar dess dragningskraft. Skulle en enhet på internet däremot krascha eller tappa förtroende – en site tas ner, Facebook förgör sig själva, Google blir onda – ptja, då är det hur enkelt som helst för nästa enhet att ta över.

I fallet scenen innebär det följande: Ifall scenen är snabbast på att få ut filmer får de en viss dominans. Den dominansen innebär i sin tur att fler förlitar sig på scenens releaser och dominansen ökar ytterligare tills de inom de områden där de är snabbast nästan har total dominans.

Problemet med att ha scenens dominans är dock att folk inte dresseras i uppladdnings- och rippningpraktiker. Förlitar man sig på en kedja i ett system försvagas de andra. Systemet får en låg resiliens, d.v.s. förmåga att förändras och utstå chocker men ändå behålla sin dynamik. Därför ligger det säkert massa bra musik och videos hemma i skåp och lådor hos folk som inte hamnar på nätet.

Samma sak med Pirate Bays dominans. Ingen behöver starta en ny tracker så länge Pirate Bay finns, men om inte en kritisk massa av trackerkunniga, mjukvaruutveckling- och förenkling samt infrastruktur underhålls kan det uppstå ett vakuum ifall Pirate Bay skulle tappa intresset för att fortsätta tills bittorrent-gemenskapen har återhämtat sig.

Det fina är dock att internet är så bra på att utveckla och sprida kunskap, praktiker, kod och information. Se bara hur lagar som ipred till en början skapar en viss oro, men som snabbt återhämtar sig när det börjar spridas information, kod och tjänster som löser problemet med den dåliga koden. Eller hur en dansk befolkning som aldrig hade hört talas om DNS-filtrering snabbt lärde sig hur man kom undan en sådan efter att Pirate Bay hade blockerats i Danmark.

För internet är allt sånt här ett mjukvaruproblem. “The Net interprets censorship as damage and routes around it”, konstaterades redan för länge sedan av John Gilmore (wow, vilken hemsida!) och befästes i artikeln World of Ends. Har ni inte läst den så gör för guds skulle det! Den tillhör grundskolan i internetologi.

//

I samma tidning. Sverker Lenas om Monsanto som upphovsrättsindustrins allierade.

Written by admin

April 27th, 2009 at 12:08 pm

Posted in LARGE

Tagged with ,

Om internetreglering – Debatten på Stockholms Universitet

View Comments

Förra tisdagen deltog jag i en paneldebatt i Aula Magna på Stockholms Universitet som skulle kommentera domen mot Pirate Bay. Nedan följer i all sin nakenhet den fusklapp jag skrev innan men aldrig använde. Som synes hade jag tankarna mer i telekompaketet och den internetreglering det kan öppna för än domen mot The Pirate Bay som i samanhanget känns som en del av en parallell låtsas-verklighet. Seminariet har sammanfattats och försetts med bilddokumentation hos Cybernormer. En video på hela debatten finns att se här.

DOMEN
The Pirate Bay har två funktioner. Å ena sidan är det en del av internets infrastruktur. The Pirate Bay använder det öppna protokollet bittorrent och gör det troligtvis bättre än någon annan.
Å andra sidan är The Pirate Bay en symbol för ett nytt sätt att leva, kanske en ny samhällssyn, sprungen ur tio år av utbredd internetrevolution.

Det är tydligt att The Pirate Bay inte dömdes enbart för det ena – att ha skapat en teknisk infrastruktur – eller det andra – att vara symbol för en rörelse och ett större samhällsfenomen, utan att det handlade om en märklig politiserad kombination av det tekniska och det sociala, där de åtalades attityd fick det juridiska och tekniska beslutet att tippa över till ena sidan.

VAD ÄR TPB?
Som teknisk infrastruktur jobbar The Pirate Bay med internets fundament, nämligen länken. Att fritt och effektivt kunna länka samman människor och information har varit internets drivkraft från början och är så nära en essens av internet man kommer.

KONTEXT
Domen mot The Pirate Bay måste förstås ses som en del i en våg av internetreglering -> ett slags krig mot det fria länkandet där samhöre och medhjälp straffas i allt mer abstrakta led -> en ny typ av rädsla för sammankoppling, att de som programmerar nya webbtjänster med användargenererad input skräms upp av de konsekvenser de kan få ta av vad andra gör, eller att de som delar ut överkapaciteten i sin internetuppkoppling blir skraja för vad andra kan använda det till -> risk för ett internet för stora, certifierade aktörer, trots att tekniken tillåter decentraliserad innovation -> en kommandoekonomi där vissa aktörer dikterar villkoren och platserna för utbyten.

Än så länge handlar regleringen om obehagliga undantag. I sig är internet fritt. Men detta kan snabbt svänga, när regleringen närmar sig operatörsnivå. Exempelvis det nu aktuella telekompaketet kan leda till en tillståndsförändring där istället öppenhet och varje ny användning av nätet först måste legitimeras av centrala aktörer.

LAGEN OCH POLITIKEN
Frågorna kring internetreglering är viktiga eftersom de inte bara är ännu en politisk fråga om hur samhället ska administreras utan också handlar om den politiska processen i sig och möjligheterna till politiskt deltagande i sig.

På samma sätt skapas frågor inte bara om vad lagen ska reglera och dess räckvidd och legitimitet utan även om vad reglering är och vem som är lagen. När digitala flöden bestäms lika mycket av kod som av lagtexter, och rättskipning läggs ut på entreprenad till lobbyorganisationer och automatiska algoritmer – då handlar politik inte så mycket om att argumentera för en sak inför en beslutsfattare som att direkt börja bygga positiva och öppna gemenskaper och sedan kräva att dessa ska ingå i samhällsgemenskapen.

INTERNET SOM KULTUR
Internet är inte en plats man kopplar upp sig på då och då för att få information distribuerad till sig. En sån maskin kallas Minitel och det var något fransmännen länge envisades med tills internet äntligen tog över. Det är INTE en maskin vi vill återgå till! När ni hör någon från upphovsrättsindustrin eller någon politiker tala om digitala tjänster och lagliga alternativ, tänk då på att det är en Minitel de ser framför sig. Framtidens kultur kommer inte att skapas på en plats och sedan distribueras via internet. Framtidens kultur ÄR internet. Den uppstår på internet och genomsyras av internet. Vill ni veta hur framtidens kultur mår? Fråga hur internet mår.

Det här innebär inte att tekniken har en inneboende utveckling. Tekniken sätter upp vissa möjliga tillstånd och internet kan vara både en plats för demokratiskt samtal och utveckling och en plats för kontroll. Det kan både vara ett öppet nät för fritt utbyte eller ett branschkontrollerat distributionsnät. Upphovsrättsindustrin drömmer om en digital kultur utan kultur, att kulturen skiljs från internet och att internet bara är en distributionsplattform. Men internet är katalysatorn för all kultur idag, för kulturella uttryck, upplevelser, sammankopplingar, gemenskaper. Det går inte att ignorera den frågan och förvandla internet till en plats för isolerade konsumenter. Dagens ungdomar lever sina liv genom internet. Det låter märkligt men tro mig, det är sant. Det finns ungdomar som inte känner någon som inte laddar ner, jag vet 8-åringar som grät när IPRED infördes och 2-åringar som delar med sig av foton online.

Mot det här nätet med branschstyrda digitala tjänster ställs ett turbulent kulturutbyte där ekonomin alltid är ett kretslopp mellan det digitala och det analoga.

KULTUREKONOMI
Kulturindustrin behöver extern energi för att ständigt kunna förnya sig – precis den dynamik som trasas sönder här. Inte bara kunderna ska vara rädda och skrämmas in i en affärsmodell, också de smarta internetentreprenörer som kunde bli de här industriernas räddning ska skrämmas från att utveckla tjänster. Det ger en monopolisering av innovation och en planekonomi. Det är ingen slump att det är teknikföretag som Apple som var först med affärsmodeller på nätet, och det är varken Henrik Pontén eller Svenska Filminstitutet som kommer att förvandla filmindustrin. Den digitala utvecklingen har drivits, och kommer att drivas, av tjänster som i varje fall till en början kommer att ha stämpeln pirat på sig.

FILDELNING SOM BROTT
Fildelning är ett märkligt brott: I sig ett brott helt utan offer. Ingen har hävdat att fildelning i sig är skadligt, snarare tvärtom – kulturspridningen i sig har ett inneboende värde. Fildelningen är neutral och dess konsekvenser bestäms i slutänden av de strukturer som omgärdar det. Antipiratorganisationerna hävdar att det i och med fildelning är omöjligt att bygga upp en kulturekonomi. Därmed står de för en resignation, ett tankestopp, en återvändsgränd. De företräder en anti-komplex och anti-dynamisk tankemodell där initiativtagande från användare, ny teknik, eget meningsskapande och skiftande, turbulenta förutsättningar är ett hot mot den planerade kontrollekonomin.

FILDELNING SOM LIV
Fildelning är idag en del av det materiella livet. Dess konsekvenser beror på vilka system som omgärdar den och vilka ekonomiska och meningsskapande strukturer man lyckas skapa som kapitaliserar på fildelningens flöden och dynamik. De allra flesta har mer eller mindre lyckats, men vissa företag har genom årtionden av monopolställning lyckats bygga upp en centraliserad hierarki som gör dem väldigt trögflytande. De vill inte bara kontrollera den här marknaden utan även de materiella vardagliga flödena. De vill göra det genom att dränera de meningsskapande processerna och ersätta dem med sitt eget artificiella flöde. Men vad de helt har missat är ett problem med informationsöverflöd som man inte kommer undan genom att döda fildelning, nämligen att dessa virtuella kulturella informationsflöden bara kan bli meningsskapande genom att förankras i en gemenskap lokaliserad i tid och rum. Enkelt uttryckt, en strid ström av kulturell produktion i form av digital information kommer alltid att vara tillgänglig gratis.

Den digitala framtiden har redan skett, den har redan mognat, den har redan migrerat ut i den fysiska världen. Det är försent att göra om internet till ett kabel-tv-nät eller en digital innehållsförsäljningsplats. Vi ser det när varje försök till reglering eller blockering möts av ett intensifierat motstånd och en häpnadsväckande uppfinningsrikedom.

Samhället är inget man får till skänks, internet är inget man ber om. Vi behöver inte be gamla tingsrätter, upphovsrättsbranscher och politiker om att få det samhälle vi vill ha. Vi kan bygga det samhället och det internet vi vill ha nu, själva. Vi bygger de strukturer som vi tycker ska omgärda ett fritt informationsutbyte och skapar en egen etik. Det finns ingen anledning att övertala någon, som om makten fanns hos någon aukoritet man behövde be om lov. Så länge alla får plats är det bara att bygga loss. Går det åt helvete, ptja, då får vi patcha om koden. Men det handlar inte om att innesluta sig i en kopimistisk sekt som Monique Wadsted kallade det. Internet är motorn i ekonomier, kulturer och politik. Det handlar om att sedimentera en struktur på egen hand och sedan kräva att den ska ingå i samhällsbygget.

Ibland hör man antipiratorganisationer tala som om de vore samhället och riktade sig till De Andra. Men stämningen hos internetlägret idag är den motsatta. Det är vi som är samhället, vi som bygger det. Antipiraterna är anomalin.

Written by admin

April 27th, 2009 at 10:45 am

Posted in LARGE

Tagged with ,

Smitta, geometri, information – om svinfluensan

View Comments

Har för tillfället Manuel Delandas “A Thousand Years of Non-linear History” på nattduksbordet. Boken beskriver människans icke-mänskliga historia de senaste tusen åren i tre kapitel; flöden och försteningar av materia och energi, kött och gener samt språk och memer.

Idag kan jag inte låta bli att tänka på hur väl en sådan analys passar  på vad som händer i Mexico City med svinfluensan där alla dessa flöden och försteningar samverkar. Det är inte bara ett virologiskt problem utan lika mycket ett landskaps- och informationsproblem.

Kopimisten Geraldine sitter mer eller mindre i husarrest i en stad som lamslagits lika mycket av virusets okontrollerade spridning som av informationens.

Från hennes twitter:

EPIMEDIA viral collective hysteria produced & fed by media whores and irresponsible citizens with “private” “reliable” sources.

Twitters förmåga till desinformation i realtidshändelser som denna har redan dokumenterats. Detta är något annat än Twitters roll i terrorattackerna i Mumbai där det egentligen handlade om att trejsa en koncentrerad händelse. I Mexico City involveras allt från uppgifter om smittade, rekommendationer för åtgärder och rörelsemönster. Myndigheterna får svårt att nå ut i den realtid som krävs för att inte bara informera i efterhand utan styra flödena av kroppar och mikroorganismer. Här finns artikel om hur internet används för officiell information.

Uppdatering: Guardian samlar rådata.

//

På IRC sent inatt…

04:05:35      Geraldine |  i know it sounds exagerated
04:05:52      Geraldine |  but is really weird in here.. and not. some places
are desserted others packed.

Virusets flöden och informationens flöden är båda katalysatorer för dessa förflyttningar av populationer och ommöbleringen av den urbana syntaxen. Vilka beteendemönster, smittor och sorteringar skapas av makroåtgärder som att stänga skolor och biografer, men ha köpcentra öppna eller mikroåtgärder som när WHO rekommenderar att man ska hålla sig minst en meter ifrån andra människor? Spridningen och begränsningen av viruset är också lika beroende av de förflyttningar, isoleringar eller koncentreringar som en mutering av informationslandskapet kan åstadkomma som någon egenskap hos själva virussmittan.

Jag citerar i helhet punkt ett från BLDBLOG:s tio tankar om svinfluensan och medicinska utopier:

1) In his under-appreciated novel Super-Cannes, easily amongst his best, J.G. Ballard explored the psychological, sexual, and even epidemiological implications of landscape design. This is “the secret life of the business park,” Ballard writes.
At one point the book’s narrator is speaking with the corporate director of Eden-Olympia, a planned live/work community in southern France. The director somewhat off-handedly refers to medical research that the narrator’s own wife, a doctor, has been performing: “She’s running a new computer model,” the director says, “tracing the spread of nasal viruses across Eden-Olympia. She has a hunch that if people moved their chairs a further eighteen inches apart they’d stop the infectious vectors in their tracks.”
Perfectly calibrated down to the inch – or perhaps the millimeter – modern space itself becomes a kind of medical regime, its bare white rooms an antiviral treatment that we mistake for interior design.
Just as our city streets are wide enough to accommodate the turning radius of a specific class of passenger vehicle, our office cubicles, kindergarten playrooms, courts of law, and university lecture halls could be measured against the infectious vectors of specific pathogens.
In the geometry of objects around us are the outer infectious edges of diseases we no longer suffer from; we have literally designed them out of modern space, denying their ability to spread.

Alltså, vilka arkitektoriska och informationella landskap formas av smittor och ett smittologiskt tänkande? Vad är relationen mellan en stad där ingen blir sjuk (eller en gräns vilken ingen smitta korsar) och en stad där inga tankesmittor sprids?

Ps. För mer smittologi rekommenderas Steven Johnsons Ghost map om kolerasociogram. Här i föredrag på TED. Ds.

Written by admin

April 27th, 2009 at 10:14 am

Posted in LARGE

Tagged with , ,

Brev från Sverige till Serbien

View Comments

Fortsatte den svensk-serbiska vänskapen med ett brev som förklarar atmosfären idag.

———- Forwarded message ———-
From: Magnus Eriksson <magnus@piratbyran.org>
Date: 2009/4/17
Subject: short statement about the feelings in sweden today
To: Vladan Jeremic <jeremic.vladan@gmail.com>

Today we got the sentence in the pirate bay case. All the defendents
got 1 year in prison and a fine of 3 million euro. As everyone
understands, this is an outrageous sentence given by an incompetent
court. You could have imagined that people would be frustrated and
angry on a day like this. Frustrated with having gone through a
political trial and angry at a court that went entirely on the line of
the prosecution despite their total lack of evidence and arguments.

But this is not the atmosphere in Sweden today. Instead we have said,
in a paraphrase of Ice Cube – today was a good day. A good day to once
again get together and start building OUR communities and OUR
internet. Because it is not something we are given. There are strong
forces that want to take the internet we have learned to love away and
transform it into a soda machine that gives you entertainment if you
insert a coin. The Pirate Party got 3000 new members today, a thousand
internet projects have been started and a million declarations of love
has been floating on the internet. Because the copying is happening
between us and our machines, we are KOPIMI. Nothing can be taken away
because we build it and will continue to build harder, faster and
stronger than anyone can tear it away.

The verdict will be appealed of course and when the pirate bay finally
ends up in the supreme court in 5 years we are far ahead, pushing the
boundaries of a new horizon. Even though the word coming out of the
anti-piracy lobby today spelled victory, their faces gave away a
feeling of nothingness. Because no matter a courts decision, today was
our and your day.

So come along, for every new entity that joins KOPIMI the powr
increases. We will never run out of space.

Written by admin

April 17th, 2009 at 11:40 pm

Posted in LARGE

Tagged with ,

Hur man jobbar EU som Latour

View Comments

Var i Rom förra veckan med Johan för en presentation (se här) på La Festa dei Pirati, inbjuden av Luca Neri som skrivit en bok på italienska om fildelningsrörelsen. Ett grymt initiativ med mycket bra folk som till exempel REFF, vilka jag ska skriva mer om. Träffade också Erik Josefsson för första gången och fick med skräckblandad förtjusning en inblick i EU:s vardag. Det visar sig att EU jobbar politik på Latourianskt vis.

För det första handlar det politiska arbetet för en parlamentariker (de få undantag som inte bara trycker på den knapp de blivit tillsagda att trycka på) om att bygga aktörsnätverk för att samla underskrifter för att kunna få till omröstningar om tillägg och ändringar till lagförslag. Tillfälliga nätverk som skapas och upplöses ger handlingskraft. Det politiska minnet är kort och transparensen obefintlig om det inte vore för organisationer som La Quadrature du Net som skapar databaser över hur parlamentariker har röstat på olika tillägg.

Men även själva processen då ett lagförslag bildas är Latouriansk. Som La Quadrature säger i ders föredrag på 25c3 måste EU-lagen behandlas som kod. Det handlar inte om att försöka stoppa exempelvis telekompaket, detta monster till lagförslag som reglerar en mängd olika områden. Istället handlar det om att spåra vissa termer som förekommer i lagförslaget som gör det buggigt och skicka in patchar som fixar buggarna. Dessa termer fungerar som svarta lådor. I sig verkar de inte betyda så mycket, men om de efter lagen är stiftad kopplas i hop med andra skriverier där de förekommit får de en oväntad betydelse. Det gäller alltså att spåra det nätverk av texter som innehåller en viss term. Låt oss ta ett exempel:

I telekompaketet finns skrivningen “traffic management policies”. Traffic managment är inga konstigheter, det handlar om tekniskt underhåll av nätet och skulle kunna regleras på ett bra sätt. Däremot har vi den svarta lådan “policies”. Frågan är vad som kommer att stoppas in i den. För att förstå det måste vi på Latourianskt vis spåra detta begrepp genom EU. Erik Josefsson misstänker att detta kan vara en ompacketering av den tidigare lådan “lawful content”, ett begrepp som har färdats genom EU ett bra tag. I det slutgiltiga telekompaketet står bara själva begreppet, exempelvis då “Lawful content” (om det nu skulle tas med), men för att förstå vad som kan komma att stoppas in i den lådan så måste man spåra upp de andra sammanhang där “lawful content” förekommer och se i vilket sammanhang och tillsammans med vilka åtgärder det har förpackats tidigare. Nu orkar jag inte spåra upp det för det här inlägget. Faktum är att det verkar saknas ett databas-verktyg för att på ett överskådligt sätt kunna presentera vilken väg ett visst begrepp tagit genom eu:s korridorer. La Quadrature har någon slags rådata här.

Hursomhelt, “lawful content” var den lådan som öppnade upp för så kallat graduated response, dvs den franska modellen av att stänga av fildelare från nätet efter tre varningar om att fildelning förekommit. Termen “policies” kan komma att ersätta detta. Kolla här:

Från Erik Josefssons blogg:

Företaget Audible Magic erbjuder tjänster som “graduated response” (som också ibland kallas “3-strikes”):
“[...]The CopySense appliance monitors the user’s network traffic based on your policies.”

Det kan vara hit som begreppet policies kommer att matchas. Vi har alltså ett företag som skapar ett begrepp i en produktbeskrivning, samma begrepp som i sig ter sig harmlöst, stoppas in i ett lagförslag i EU. När lagen väl är antagen kan begreppet policies länkas till tekniken för “graduated respons” och man har alltså lyckats stoppa in att som tidigare fanns i lådan “lawful content”

“Om jag förstått saken rätt så har redan den irländska internetleverantören Eircom tvingats att börja använda Audible Magic. Och det ser inte bättre ut än att det är Irish Recorded Music Association som bestämmer vilken “policy” som ska gälla. “

Rätta mig gärna om jag har missförstått något här. Jag börjar precis lära mig hur man jobbar EU. Men sett till ovanstående bild och till den gigantiska mängd tillägg som lagförslag likt telekompaketet får kan man förstå att EU-parlamentarieker är helt utelämnade till externa analyser. I de flesta fall sker dessa av resursstarka lobbygrupper som gör livet enkelt för en parlamentariker genom att ge rekommendationer och enkla analyser. La Quadrature och aktivister som Erik kan dock inte bara hänvisa till att deras analys stödjs av en stor ekonomisk sektor i samhället utan måste tilltala parlamentarikernas goda politiska vilja. Inget enkelt jobb…

Written by admin

April 2nd, 2009 at 12:11 pm

Posted in LARGE

Tagged with