blay

Bottenarkivet

Om kritik mot web 2.0

View Comments

I Milano tidigare i sommar träffade jag Ippolita, ett kollektiv som nyligen kommit ut med en liten folder med korta stycken som mynnar ut i en slags kritik av web2.0 och sociala nätverk. Även om texterna innehåller en hel del bra insikter, som jag ska kommentera nedan, så svärtas de ner av en attityd som likställer kritisk genomlysning av ett fenomen med behållandet av en analytisk distans som ska avslöja fenomenets samma karaktär bakom det falska medvetande som alla andra är inbegripna i. Denna metod är mycket främmande för mig och känns inte alls passande för att förstå de sociala nätverken. En analytisk distans i en situation som denna innebär snarare att nyanser och guldkorn förbises till förmån för negativt generaliserande. Passionerad överaffirmation är att föredra!

Texten börjar med att deklarera att web2.0 inte är ett revolutionärt verktyg. Så långt gott, men är detta verkligen en kritik att rikta mot stackars web2.0 istället för mot föreställningen om att en annan konfiguration av social mjukvara på egen hand skulle skapa en revolutionär situation?

Vi fortsätter med en socialpsykologisk kritik av sociala nätverk. De framställs som en social drog för de med behov av den abstrakta Människan som är lokaliserad i en annan tid och plats. Vi exploaterar de sociala nätverkens vaghet för att framställa den här Människans egenskaper och själva fylla i luckorna i presentationerna med våra begär. Sen kommer tyvärr vad jag tror är en konsekvens av att inte involvera sig tillräckligt i nätverken och det är att de framställs som ett narcissistiskt sätt att framställa självet. Jag vet att det här är en utbredd analys men jag är oerhört skeptisk till den. Jag tror att om man går tillräckligt nära så kommer det här självuttrycket att förvandlas till något relationellt. Mycket närmare framställandet av en kontakt den avlägsna Andra som de började med. Det är inte ett Jag som framställs på sociala nätverk. Både användaren och de som besöker en profil förstår ju att det inte är Jaget som visas upp. Istället handlar det om kontaktytsintensifieringar, att presentera kontraktytor och ingångar till relationer, måhända med denna fiktiva Andra.

Web2.0 kritiseras vidare för deras affärsinriktade “trust-doctrin” som har eliminerat de tidigare öppna, smutsiga forumen där konflikter uppstod. I de sociala nätverken kommuniceras det bara med “vänner”. Jag håller bara delvis med. Visst skapas sociala bubblor, men de sociala nätverken är ofta kopplade till annat – tänk för enkelhetens skull på facebooks events och grupper där kontakt med icke-vänner kan uppstå eller twitters @-ningar. Mikrokonfliktytor uppstår överallt och att bara se konsensus är att vara allt för onyanserad. Av samma anledning kritiseras vän-näten för att förhindra uppkomster och mutationer av nya sub-kulturer. I många fall sant, sub-kulturerna uppstår inte PÅ de sociala nätverken, men igen – sociala nätverk kopplar människor till andra platser. Allt sker inte PÅ internet, men möjliggörs genom internet. Kritiken mot konsensus och en instängd gruppidentitet där medlemmarna begränsar varandras utrymmen genom komplementära roller är relevant. Även internets distribuerade hjärna måste kunna vara schizofren och utsträckt, inte olika delar som tillsammans bildar en helhet.

Givetvis kritiseras också användarna på de sociala nätverken att luras till att få sitt beteende datamineat och egentligen bara vara brickor i en affärsmodell. Likaså med så kallade medborgarjournalister som bara utnyttjas som gratisarbetare av medierna. Skulle telecomix vara lurade till att vara gratisarbetare åt DN? Att bara fokusera på ekonomi i bemärkelsen förflyttning av pengar missar verkligen en hel del. Klart det stämmer – det vet väl alla – men paranoian kring detta har jag mycket svårt för. Klart man ska vara medveten om vilken data som inte bör passera genom facebook eller twitter men av etiska skäl avstå från att data-minas känns torftigt. Man får rätt mycket ut i gengäld. Och att ekonomin kring detta är tvunget handla om att man ska få betalt för att göra vad andra tjänar pengar på (medborgarjournalistik t.ex.) och inte få betalt OCH kunna göra detta missar en hel del. Fokuserandet på att folk inte får betalt överskuggar också betydelsen av TID som förvisso berörs i en kort passage. Hur kan vi hantera de sociala nätverkens tid och inte bli ägda av tiden det tar att hantera dem, läsa bloggar och backloggs, sitta och vänta på att en ny, spännande uppdatering ska ske. Tål att tänkas och tinkas vidare på.

Härnäst kritiseras sociala nätverk för att bara vara trender där användarna så fort de installerat den senaste widgeten flyttar vidare till andra. Nej, de sociala nätverken anses knappast vara ett hållbart system för att skapa politisk kontinuitet. Men sen när förväntade sig någon att myspace skulle vara ett leninistiskt massparti för politisk förändring. Ja, folk flyttar snabbt mellan nätverk, men inte som godtyckliga trender. De sociala nätverken utsätts för selektionsprinciper (kommer knappast ta med alla facebookvänner till nästa nätverk) och utvecklingen av sociala nätverk är progressivt. De tar lärdom av varandra, kopierar, muterar och förbättrar. Inte för att nå fram till en perfekt slutpunkt men för att anpassa sig till nya begär och behov som uppstår av nya situationer.

Jag undrar ibland vilket torftigt internet författarna har befunnit sig på där allt bara är en sval kontrollmiljö av konsensus och brist på initiativ. Överhuvudtaget är texterna besatta av massan och hur massorna är lurade, utnyttjade, trendinriktade, narcissistiska och så vidare. Man måste faktiskt släppa den här besattheten kring massan. Intressanta saker händer inte för att massorna reser sig och utför något. De händer när en “kritisk massa” nås. Inte en majoritet, men tillräckligt många. Tänker man så ser man istället en oändlighet av intressanta initiativ som vävs samman. Det finns ingen anledning att samla allting under ett tak utan tillåta flera initiativ ha exterioritetsrelationer. Ett kort stycke tar upp indymedia och vad “indymedia2.0″ skulle kunna vara. Indymedia som ju var ett försök att samla alternativ media under just en identitet. Nätverk som kopplar sig till andra nätverk och smittar varandra tas föredömligt upp som en strategi, men överhuvudtaget känns idén om media ofräsch. Alternativa sätt att skicka ut information är inte på långa vägar lika intressant som nya sätt att skapa gemenskaper och sammanhang med hjälp av information och kommunikation.

En text efterlyser ett “medvetet användande av digitala teknologier”. Här har vi det här ordet igen. Som både innefattar att massorna är omedvetna om de faktiska förhållandena, men också att författarna håller sig “medvetna” i sitt engagemang med sociala nätverk och inte låter sig dras med. Egentligen är de ute efter en mycket bra sak – att vi måste tränas i att utveckla våra begär mot teknologin. Vad vill vi av att sammankopplas med maskinen, hur kan vi njuta av maskinen, vilken plats har maskiniska artefakter i våra liv. Men att för den skull behöva lyfta upp interaktionen med maskiner till en medveten nivå, dvs bort från kroppsliga affekter, är fel väg att gå. Denna träning i att utveckla begär mot maskinen måste gå via en affirmation, via affekt, via absolut närhet och upplösning. För när vi kommer ut genom inzoomandet i maskinfraktalen kan vi sägas ha övats upp i detta begär. Jo, jag säger komma ut, för det finns också en suicidal inzooming mot singularitetspunkten (där en mikroskopisk kopia av mandelbrotsmängden finns) som leder till en evig återkomst.

No related posts.

Written by admin

August 9th, 2009 at 3:52 pm

Posted in LARGE

Tagged with

  • http://danielrisberg.wordpress.com Daniel

    Mycket bra skrivet… jag har två korta saker jag kom och tänka på.

    Ytterligare en punkt varför nätverken, (då tänker jag mig twitter och FB), är dåliga ‘revolutionära’ verktyg är att de är för centraliserade. Vi såg hur lätt det var att skada twitter och FB för några dagar sedan och det lär ju förbli lika enkelt såtillvida inte fler decentraliserade protokoll och lösningar uppkommer.

    En annan kort snabbreflektion som jag gled in på har och göra med föränderligheten och osäkerheten kring nätverkens fortsatta bestående. Twitter och FB kan försvinna imorgon, men vad som är viktigt för oss är inte dessa specifika företag eller gränssnitts fortlevnad, utan det är hur dessa verktyg affekterar och möjliggör kontaktytsintensifieringarna. Det är de sistnämnda som _egentligen_ betyder någonting för oss, värdet i de nätverken vi lever i ligger inte i just vissa företagslösningar, utan vi gillar att intensivt zooma in och ut ur dessa kontaktytsintensifieringar.

  • blay

    Just det. De är instabila, kan fuckas av diverse agendor osv. Men framförallt – om internet håller sig på internet blir det en urvattnad rundgång.

    Yes, ang. osäkerheten kring deras bestående. Det enda twitter har som är värdefullt är den sociala grafen. Facebook har meddelanden, foton osv, men twittrar är bara värdefulla i nuet. Och det jobbas ju på bra grejer idag för att decentralisera sociala grafen.

  • Marcus

    Lite korta instick i anslutning till din finfina analys:

    Ang analysen som distanserad resp passionerad: Det är också en ontologisk poäng att “fenomenen” alltid är här och nu (haecceitas), att de bara kan analyseras genom den verkliga upplevelse de konstruerar i mötet med den som försöker analysera – att mäta är att delta! Att upprätthålla en analytisk distans däremot, är alltid blott en övning i representationellt tänkande.

    Ang konfliktfrihet i sociala nätverk: Jag tycker att Deleuzes ontologi passar så bra för analyser av den här typen av fenomen just för att den bryter med Marx och moderniteten på just den här punkten – konflikt är inte den metafysiska grunden för produktion, det som driver världen framåt; skillnaden i sig är denna metafysiska grund. Skillnad är inte en negativitet, ett icke-A som bara existerar i opposition till A…

    Därför fruktar vi inga totaliteter, och behöver inte ställa oss i konflikt med Apparaten. Vi kan ge oss in i den, använda den i våra egna lokala syften, koppla ihop den och om den på oväntade vis, och på så vis försätta den i självsvängning med en ickemolär rytm, mer eller mindre destabiliserande.

    Det är en nyckel, tror jag, till det non-moderna tänkandet på politisk aktion: Förneka konflikten! Repetera skillnad!

  • http://www.blay.se/2009/08/10/yahp-yet-another-heidegger-post/ YAHP (Yet Another Heidegger Post) at blay.se

    [...] skriver i We Have Never Been Modern. Det finns en modern uppfattning av vetenskapen som skapar objektiv distans, men en icke-modern vetenskap som snarare skapar närhet och engagemang. Den som skapar [...]

  • http://luftslott.org Tuss

    Det vore intressant att höra om fler decentraliserade projekt för “den sociala grafen”, om du känner till några. Jag själv känner till dels identica, som bara är samma sak som Twitter, fast mindre dåligt, har hört talas om klusterkom och är perifert involverad i rhzm (som visserligen kan ersätta Facebook och epost också). Om det blir av, jag vet av erfarenhet att lovande projekt brukar vara de som har lägst sannolikhet att bli användbara över huvud taget.

  • http://blay.se monki

    Tuss:
    I den här postningen nämns ett antal projekt. Fler listas i kommentarerna.

    http://www.readwriteweb.com/archives/is_a_perfect_storm_forming_for_distributed_social_networking.php

    Ingen optimal lösning existerr men mycket kreativitet paer åt det hålet.

blog comments powered by Disqus