blay

Bottenarkivet

re: Lazzaratos Puissances de l’invention

View Comments

Eftersom Karl Palmås har problem med kommenteringsfunktionen på sin blogg får jag svara med ett eget inlägg här. Läs alltså först 99 our 68: Lazzaratos Puissances de l’invention och betrakta detta som en kommentar.

Jag har lämnat liknande kommentarer tidigare om Tardes begreppsapparat som i sitt uttryck ter sig lite klumpig och daterad ibland, men som lätt kan hackas samtidigt som filosofin hålls intakt. Exempelvis citerar Palmås:

Tarde vände på den debatt som utvecklades i slutet av artonhundratalet kring begreppet samarbete, och beskrev samhället som en kollektiv hjärna, vars synapser utgörs av individers enskilda hjärnor.

Jag ser främst två problem med den här meningen som också återkommer i andra delar av Tardes begreppsapparat, t.ex. “imitative rays”.

1) Fokus på hjärna. En av Tardes stora poänger är att han betonar samarbetet, kunskapen och andra “lätta”, föränderliga delar av ekonomin. Dock är likställandet med kunskap och samarbete som en hjärna en aning naivt. Det verkar som att Lazzarato följer detta väl mycket när han talar om att den kollektiva hjärnan sammankopplas av associativa begär.För Lazzarato är detta ett sätt att peka mot ett överskridande av kapitalismen, och det kan ju verka muntert, men samtidigt är ju den immateriella produktionen helt beroende på en infrastruktur som i dagsläget inte känns helt stabil. Samarbete är (bara) inte utbyte av information, sker inte bara mellan hjärnor, utan är även samarbete mellan och (re-)lokalisering av kroppar, genom medlingen av icke-mänskliga objekt. Latour är ju såklart den som tydligast visat att kunskapsproduktion också förutsätter ett laboratorium med all dess apparatur.

2)  Fokus på helhet. Att samhället är EN hjärna fördunklar mer än det ger klarhet. Är varje nation en hjärna, eller finns det en enda global hjärna? Är inte vissa delar av “samhället” i det närmaste helt frikopplade från varandra? Kanske är “hjärna” i det här sammanhanget en allt för rigid helhet. Vi kan nöja oss med att beskriva samhället som synapser i blivande-hjärna. Synapser som kopplar samman sig i nätverk och uppnår tillfälliga hjärn-liknande tillstånd (som under intensivt pad-skrivande, eller musicerande).

När Tarde måste tweakas på det här sättet för att funka undrar jag hur stabil han är att bygga på egentligen. Det är kul att upptäcka en bastardlinje inom sociologin så tidigt som Tarde verkade, men har inte hittat vad det går att göra med honom som inte täcks av t.ex. Deluxe & Atari. En grundläggande bastard-tolkning av Tarde, monografin som Deleuze aldrig skrev, skulle kanske vara något…

No related posts.

Written by admin

January 21st, 2010 at 11:33 am

Posted in LARGE

Tagged with ,

  • http://www.isk-gbg.org/99our68/?p=383 99, our 68 » Lazzaratos Puissances de l’invention

    [...] torsdag lunch: Monki har kommit till undsättning – vi diskuterar nu Gabbe och Lazze hos honom, i relation till hans kommentar. [...]

  • http://www.isk-gbg.org/99our68 Kalle P

    Oerhört lyckad med denna lösning; fjärrkommentar!

    En liten brasklapp till att börja med – översättningarna från PdI är fulisar – låt oss inte fästa alltför mycket vikt vid dem. Vi får hoppas att en bildad person gör en riktig översättning snarast.

    Hör definitivt vad du säger; viktigt att inte glömma materialiteten. Det är lätt att göra det; håller helt med där.

    Även poäng två är viktig – vi talar inte en hjärna, utan en mångfald av potentiella hjärnor (eller “minds”, enligt Batesons tänk).

    Icke desto mindre – tänker alltjämt fortsätta jobba vidare med honom. Jämfört med allt det andra som nu görs inom studiet av innovation och entreprenörskap så finns det mycket att hämta hos Tarde… tror jag. ;-)

  • blay

    I hear you. Tror också det går att skjuta in bastard-tardes inom många områden. Har bara inte gjort det själv :)

    Jag förstår poängen inom innovation och entreprenörskap. Att inte se dem som förmågor hos enskilda entreprenörer utan något som sker i sammankopplingar. Tror det jag vänder mig mot är tendenser att se t.ex. wikipedia eller open-source som i första hand ett sammankopplande av hjärnor när den typen av samarbete är beroende på en mängd mekanismer som flaggning av förändringar i wikipedia, version control i open-source och annat arbete som CPU:erna gör. Förutom då den rena tillgången till dator och uppkoppling.

    Den sammankopplade hjärnan är kanske en rostig cyberpunkhjärna med sjaskiga neurointerface och sprakande kopparkablar pluggade in i hjärnbarken, smörjd med råolja.

  • http://christopherkullenberg.se chrisk

    Kanske är det Difference & Repetition som är själva bastardtolkningen, och i viss mån Latours arbeten. Tardespåret finns nämligen mycket tidigare även hos Latour i ex. Science in Action. Känner ett behov av att återblogga om dessa klassiska åttiotalsverk.

    Instämmer här med monki. Sammankopplade “hjärnor” är lika abstrakt som sammankopplade “själar” eller “medvetanden”. Det är bättre att bara säga “sammankopplingar” utan att ontologisera mediumet efter någon vetenskapsgren (biologi/fenomenologi/psykologi).

    Vad som gör Tarde intressant i slutet av 1800-talet är just hans ovilja att ontologisera människan. Durkheim å andra sidan matade på med individ/samhälle/sociala fakta/sanktioner – med andra ord; han genomförde en grundräfflad antropomorfisering av inte bara individen utan lika mycket av “samhället som enhet”.

  • blay

    Återvända till STS från 80-talet. Ingen dum idé. Att tänka om laboratorietankarna därifrån till dagens nät- och hacker-gemenskaper kan vara givande.

    Just det. Det medium som sammankopplingarna sker genom skiljer sig mellan olika situationer.

  • Victor A

    Det som jag tycker är spännande med Tarde är att han är så fruktansvärt outforskad. Det är ingen ordning alls i hans texter, och han säger emot sig själv och ändrar uppfattning om allt möjligt. Vi bör alltså inte anta att vi vet vad Tardes texter kan leda till bara för att vissa poänger har vidarebefordrats av Delulz och Latour. Där kan potentiellt finnas idéer som är applicerbara inom något fullständigt väsensskilt (om man nu tror att saker kan vara väsensskilda). Det här är väl ett av problemen med texter om texter. Vill man bekanta sig med en tänkare är det ofta mest givande att läsa dennes egna texter.

    Men Monki har en klar poäng – materialist är verkligen det sista Tarde är. Det som han och Durkheim hade gemensamt var ju just ett ivrigt promotande av “den rena socialiteten” som ett nytt, viktigt studiefält. Idag har vi tagit oss förbi den uppdelningen, men det betyder inte att det inte kan finnas användbara tankar att stjäla från den här sortens odisciplinerade socialfilosofiska prototyper.

  • http://www.isk-gbg.org/99our68 Kalle P

    monki: “Den sammankopplade hjärnan är kanske en rostig cyberpunkhjärna med sjaskiga neurointerface och sprakande kopparkablar pluggade in i hjärnbarken, smörjd med råolja.” Helt rätt!

    Mer om materialism-grejen: Man måste ju komma ihåg att inte heller den typ av hjärna som finns inom pannloben på den gamla tråkiga entitet som vi kallar människan är immateriell. Tanken svindlar – tänk vilka enorma mängder “stuff” och energi som gått åt i uppbyggnaden/upprätthållandet av en människa, för att det skall kunna skickas lite signaler bland neuronerna. Tror inte att Tarde skulle förneka detta – han skulle gissningsvis bara säga att han tar denna kropp som given för hans analys.

    Victor A: You will be pleased to hear that Lazze även pratar en del om “l’opinion publique” – ser fram emot utgåvan av första Tarde-verket på svenska!

    chrisk: Japp, old school ANT ftw!

  • http://heiti.blogspot.com Heiti Ernits

    Intressant diskussion! Mycket bra poänger.

    “tänk vilka enorma mängder “stuff” och energi som gått åt i uppbyggnaden/upprätthållandet av en människa, för att det skall kunna skickas lite signaler bland neuronerna”

    Ständing fler “interface” och gränsytor som sammankopplas i en spatio-temporal skala; Kanske kan man se detta rent evolutionärt, och detta delas av alla organismer, fler minds och kroppar som sammankopplas (och affekterar). Kan man förstå denna process via Spinozas (kropp-tanke-monism) conatus här? Det “kostar” också oerhört att “upprätthålla” “samhälle(en)” (aggregat av människor-tankar-ting) (och aggregat av sammhällen, och aggregat av…in absurdum) som konstituerar denna rostiga cyberpunkhjärna. Kanske skall man inte enbart analysera exergiåtgången ur ett slags konsumtionsperspektiv (kopplat till industrialismen) utan till komplexitetsökningen i sig (fler aggregat)?

  • http://heiti.blogspot.com Heiti Ernits

    Note: Tar det inte seriöst det jag skrev! i did it for the Lulz!

    //DeLulz-probehead

  • blay

    Är det en slags omvänd Marx, så som Lazze beskriver honom, alltså att vetenskapen är en input till Den Riktiga Produktionen. Här talar vi ju istället om all det (i form av mänskligt producerad infrastruktur, men i förlängningen också fossila bränslen och solenergi) som behövs för att upprätthålla den “lätta” delen av ekonomin, så som kunskap och innovation.

  • http://twitter.com/macdeleuzian Marcus (macdeleuzian)

    Förutom att utöka förståelsen av “hjärnor” till några batesonska “minds” eller den rostiga cyberpunkvarianten, tror jag att vi måste ställa frågor om hur dessa minds förhåller sig till samhällens genes och essens. Minds måste finnas för att vi ska tala om samhällen, men är de vad som producerar samhällen, eller i sig produkten av samhällen?

    Jag tror att det är väldigt olika, förhållandet är komplext om man så säger. Och därför är det så viktigt att undvika att tänka samhället i lager, där imitiativa strålar av idéer utgör ett lager, som mer fasta strukturer bygger ett annat lager ovanpå etc. Det är en tendens jag ser i vissa läsningar av Tarde.

    Och detta är också därför jag på sista tiden ställt mig tveksam till memetiken som en teori om samhällets genes. Att studera hur idéer sprids och så vidare är naturligtvis viktigt, men man måste förr eller senare fråga sig vad dessa smittor säger om samhällen.

    Vi skulle kanske behöva känna igen olika typer av smittor? En del är mer eller mindre avancerade blueprints för handlande, de har olika abstraktionsnivåer och kräver olika mängder energi och måste ingå i olika sorters sammansättningar för att konkretiseras, en del är mer flyktiga och de sprids liksom for teh lulz – vissa sammansättningar kan koppla upp sig på sådana smittor och omsätta dem (säg, trycka upp och sälja longcat-tshirts) och så vidare.

  • http://twitter.com/macdeleuzian Marcus (macdeleuzian)

    Det ger ju förutsättningen för en mängd olika innovationsmaskiner, för övrigt…

  • Victor A

    bra frågor, mac! Precis, “idéer” kan se ut på väldigt skilda sätt under olika förhållanden. Det är väl svårt att tänka sig något mer heterogent än en bunt idéer, eftersom idéer är ren virtualitet. Förresten går jag runt med nåt slags outvecklad tanke om att livet hela tiden strävar efter mer virtualitet, och att det är ett sätt att förstå våra ekonomiers övergång till mer och mer virtuell produktion. Kan du förklara vad jag menar?

  • http://twitter.com/macdeleuzian Marcus (macdeleuzian)

    Jag blir lite osäker på vad du egentligen menar med idé och virtualitet här. Jag är antingen lite för trött eller så uppfattar vi begreppen annorlunda – om det ens är Deleuze du tänker på när du talar om virtualitet (det får man anta) och idé (kanske inte lika säkert)… :-)

    På vilket sätt menar du att en idé är en ren virtualitet, och på vilket sätt går ekonomierna över till “virtuell produktion”?

  • Victor A

    Nej usch, glöm det där med att idéer är ren virtualitet. En idé är väl snarare en rätt så konkret aktualisering av en virtuell potential, ett exploaterande av en viss virtuell terräng. Men Deleuzes virtualitet är som sagt en lurig grej och jag har långt kvar till att förstå den på ett stabilt sätt.

    Min tanke handlade om immateriella delar av dagens ekonomier, och någon halvmystisk koppling till virtualitet som frihet. Jag började utveckla nu, men det blev mer och mer rörigt, vilket iofs kan vara nödvändigt om man ska tro Bateson. :) Öppnar nog en pad inom kort, så att den som vill kan lägga sig i. I’ll be back, helt enkelt

  • http://perherngren.blogspot.com/ Per Herngren

    Jag läser Tardes kedjor av imitationer/innovationer materialistiskt i den meningen att de inte är överföringar av idéer utan av handlingar. Tidsriktningen vänds dessutom åt andra hållet än ‘överföring’. Från framtiden bakåt i tiden: Handlingar imiterar andra, tidigare, handlingar och skapar något nytt. Handling för Tarde är ett vitt begrepp eftersom han inkluderar bakterier, växter, djur i sina samhällsteorier.

    Den traditionella bilden av samhällen som synonymt med nationen eller nationalstaten dyker ibland upp (av misstag?) här och var hos Tarde. Nationalstaten kan givetvis aldrig vara samhällen.

    Men det intressanta med Tarde är att vi hos honom får ett mångfaldigande av samhällen. Familjen bildar samhällen. Kvarteret bildar samhällen. Materia, djur bildar samhällen.

    “Samhället” finns inte, men samhällen finns. Containerföreställningen om ‘samhället’ antingen som totalitet eller som nationalstat döljer myllret av samhällen vi rör oss i.

    Ifall avdelningar på företag bildar samhällen genom torg (fikarum, korridor, pulser och rytmer) blir den politiska kampen för demokrati, rättvisa, rättigheter, delaktighet, utspridd till mängder av olika samhällen. Det vore dumt att reducera politik till kommun och stat. Där utövas bara en bråkdel av all politik. Den traditionella partipolitiska kampen riskerar att retirera in i ett litet hörn av det myller av samhällen som berör oss.

blog comments powered by Disqus