blay

Bottenarkivet

Accelerationism blev realtidspadda

View Comments

@macdeleuzian skapade en padda som hakade i senaste inlägget om accelerationism. Jag skrev en lång kommentar på den paddan som jag återpublicerar här. Den står sig bara delvis på egen hand så ha gärna paddan till hands också.


Original måste för det första, för att kunna uppfattas som det gör i den här texten, dessutom få en mycket striktare betydelse än det har i den gängse upphovsrättsdiskussionen. Original här måste betyda singularitet, snarare än ett verk som har en tillblivelsehistoria som inte grundar sig i andra verk. Men där är vi säkert alla överens.

Jag undrar om imperativet inte är (det mycket tristare) “reagera på mig!” De flesta reaktioner mellan objekt som kommer i kontakt handlar inte om kopiering väl? Kopiering är, som jag också tycker att resten av texten visar, en rätt osofistikerad relation mellan två objekt som egentligen bara fungerar om de två miljöerna där objekten existerar har standardiserats. Digital kopiering kräver två datorer med standardiserade protokoll. Och kopiering av politiskt tektik t.ex. kräver att två platser har samma förutsättningar för politisk praktik. Därför funkar det bra att kopiera motstånd mot ACTA på olika delar av världen, men sämre att kopiera andra delar av nätpolitik som kan fungera endast i de relationer där den uppstod.

Till exempel är säkert en hel del praktiker den svenska nätpolitiken använt sig av svåra att använda i andra länder. Men här kanske översättning är bättre ord. Eller nja, till och med “reagera på mig!” eller “konfronteras med mig!” funkar bättre. Jag tänker på exempel där svensk nätpolitik har översatts till mexikansk aktivism som i vissa fall rör sig om ren kopiering, i andra om missuppfattning och i ytterligare fall om insikter att det inte alls går att göra samma sak i mexico som i sverige, varför praktikerna har blivit helt andra, men ändå som reaktion på den svenska aktivismen. Så visst lever den svenska nätaktivismen vidare i den mexikanska, men bara i vissa fall kan vi tala om en kopiering. Jag söker ett ord som etablerar en relation men som inte innebär en överföring av ett objekt. Om nu objekt är oberoende av sin tillblivelsehistoria (även om de för den sakens skull såklart inte saknar en) så kan vi väl inte samtidigt hävda att objekt verkar genom ett annat? Kan vi samtidigt säga att en kopia är en singularitet/original och säga att det är förmedlat genom ett medium? Genom hur många led av överföring lever objektet vidare? Hur mycket får det förvanskas för att kunna sägas leva vidare? Jag prövar ett annat medietekniskt begrepp: Den svenska nätpolitiken har _informerat_ den mexikanska. Den svenska nätpolitiken har alltså (endast vissa aspekter av den) ingått som information i tillblivelsen av den mexikanska. Men sedan om det skett som motreaktion eller kopiering är en annan fråga och egentligen inte så noga eftersom den mexikanska nu är autonom. Då behålls det jag gillar med framställningen, nämligen att endast vissa direktiv på ett visst sätt medieras, men relationen är något annat än att objektet överförs (som jag tycker mystifierar det hela).

//
“Det är bara svårt om man ens ontologi tvingar en att inkludera allt, som någonsin har varit kontakt med något som varit i kontakt med något som varit i kontakt med nätet, i det som ÄR nätet”

Jag tror att jag är whiteheadian här (även om jag inte har läst honom). Allt detta är (potentiellt) med i vad som utgör nätet, men i olika grad. Vilket i praktiken innebär att katter i knäna inte behöver inkluderas i de flesta diskussioner om nätet, men att de mycket väl kan komma att göra det i ett specifikt fall. T.ex. frågan “Förändras kabelassemblagen av etablerandet av ett cipherspace?”. Det är naturligtvis en viss tröghet när det gäller dragning av nya kablar. En ny i2p-nod skapar inte en ny kabel, men som chrisk skriver, framväxten av krypton skapar framväxten av superdatorer som knäcker krypton och de behöver nya kablar. Så frågan om sammanblandingen eller isärhållandet av två komponenter bör inte beslutas i förväg. Vi kan vara oöverens så länge hypotetiska fall diskuteras just eftersom objekt är så oberäknerliga!

Jag skrev en grej idag angående det här med teknologiska objekt och deras möjlighet till förändring. Vad jag kom fram till är att det handlar om att hitta förändringar i teknologiska objekt där lite input av energi ger stor effekt. Å ena sidan kan ett teknologiskt objekt inte förändras alls utan någon slags input av energi (som såklart också kan komma från en av dess delar). Å andra sidan kan ett teknologiskt objekt förändras till i stort sett vad som helst med tillräckligt mycket införsel av energi (frågan om när ett objekt är samma eller nytt objekt skiter jag i här). Men med tillräcklig kännedom av det teknologiska objektet (eller med lite tur) går det att hitta möjliga förändringar i objektet där bara lite input av energi får stor effekt. Oftast handlar det om att behålla stora delar av objektets sammansättning men styra om något flöde.

Om vi tar exemplet med att använda antimarknaders infrastrukturer till att bygga cipherspace. Anledningen till att det är en spännande politisk möjlighet är att det krävs väldigt lite energi (en lätt omprogrammering) för att få till det. Det är varken där från början (inga outtömda potentialiteter här) eller något man behöver dra om varenda jävla kabel för att få till. Ett hack helt enkelt.

Allting kan bli allting med tillräckligt mycket jävlar anama. Om det är ett nytt eller samma objekt efter behandlingen är skitsamma (och väl inget vi simpla människor har förmåga att avgöra?). Det viktiga är hur mycket eller lite energi det går åt att få till den där förändringen. Det är därför det ofta är bättre att fulhacka än att bygga från grunden. Nyckeln till politik kring tekniska objekt ligger i att förstå och hitta dessa punkter där minimal energi ger störst utslag för fan vi har inte så himla många händer att bygga med.

Slutsats: Låsta postitioner uppstår när vi försöker diskutera de objekt som vi refererar till med våra ord utan att syfta på en konkret situation där i det här fallet “nätet” gör sig till information för oss. Objekt får ju inte förväxlas med abstrakta arketyper. Nätet är ett ord som refererar med olika styrka till olika fenomen som är i ständig förändring varje gång det används och vi bör ta konsekvensen av teorin och inte tro att vi patetiskt simpla människor kan bestämma ett objekts innehåll med vår svaga tankekraft! Min ontologi är ett helt spektrum mellan kliniskt rena objekt och relationistisk sörja!


No related posts.

Written by admin

September 20th, 2010 at 10:37 pm

Posted in Uncategorized

Tagged with ,

  • http://xantor.webblogg.se/tempusfugit/ Ingemar

    “Min ontologi är ett helt spektrum mellan kliniskt rena objekt och relationistisk sörja!”
    Det låter för mej som Whitehead, som du inte har läst. Ws storhet visar sej i att han är en auktoritet både för OOO och för relations-process-tänk.
    Ang. “kopiera mej” så kan detta lättast tolkas som ett emergent beteende. såväl självreferens som kopiering är ganska komplicerade strukturer. I grunden har vi objekt som påverkar varandra och som därför i andra hand reagerar på varandra. Applicerar vi Darwin som Levi Bryant hypar så får vi reaktionsmönster där vissa är mer uthålliga och vissa självreproducerande. Dessa konkurrerar med tiden ut andra reaktionsmönster. Inget av detta implicerar liv i snäv mening. Om dessa reaktionsmönster ska ses som inneboende egenskaper hos objekten beror på vilken filosofi man har.
    Själv funderade jag i sammanhanget på perception. Perception är ju (ofullständig) kopiering. För W är perception och påverkan öht istortsett samma sak.

  • http://twitter.com/macdeleuzian Marcus

    Ingemar skriver att för Whitehead “är perception och påverkan öht istortsett samma sak”. Här finns en tydlig skillnad mot mer renodlad ooo: Harman menar att perception och många andra relationer inte ska förväxlas med påverkansrelationer, med kausala relationer, och att verkligt kausala relationer faktiskt är anmärkningsvärt sällsynta (de sker hela tiden i ofantliga mängder, men med tanke på mängden objekt som trängs med varandra i universum så är de relativt sett sällsynta). Jag har tidigare varit inne på att konsekvensen av ooo är att vi tvingas skärpa vår förståelse för relationer, snarare än vår förståelse av objekt…

    Men till hackingen, för den är intressant i sammanhanget. Att hacka är att med uppriktig nyfikenhet närma sig objekt som de ÄR, inte vad de är en del av eller vad de (för tillfället ) gör (det sistnämnda är en vanlig missuppfattning, att objekt är vad de gör – vad de gör är ju bara en sida som de visar upp för oss; förväxlingen av vad något gör med vad det är (även DeLandas förväxling av capacities med properties) är fast i korrelationismen), och undersöka VAD MER de kan göra. Att det är möjligt att hacka nätet med enkla och energisnåla medel, att man inte behöver gräva nya diken och lägga nya kablar, kommer sig av att alla objekt just alltid är mer än vad deras tillfälliga sammanhang utnyttjar dem till.

  • http://xantor.webblogg.se/tempusfugit/ Ingemar

    Det är helt sant att även om Harman kallar Whitehead för “objekt-orienterad” så är de inte överrens i allt. bägge är ganska svåra att sätta sej in i och istället för att käfta emot så funderar jag vidare.

    Marcus hacking-resonemang gillar jag.

blog comments powered by Disqus